Elena Modena skär skivor av den långa hembakade strudeln, och bjuder på hemgjord flädersaft. Sönerna Michele, 15, och Paulo, 11, börjar tacksamt tugga i sig.
– Det är sådant här man hinner med när man är hemma om dagarna, säger hon.
Hon bor i Bolzano, en stad i Sydtyrolen i norra Italien, där man liksom i andra italienska städer stängde ned samhället helt i våras, på grund av coronapandemin. Barnen stannade hemma från den 10 mars och i sex månader framåt. Under två av de månaderna fick familjen bara gå 200 meter ifrån hemmet.
– Allt upphörde, alla var inne. Här nedanför gick det folk och ropade i megafoner: ”Ni måste stanna hemma!” Det var obehagligt, säger Elena.
Fick inte gå ut
Många italienare försöker fortfarande smälta erfarenheterna av hur hela samhället stängde ner under virusets första fas. Nu stiger smittan återigen, och reglerna blir successivt striktare.
Elena Modena som är sjuksköterska har redan haft covid-19, hon blev smittad på arbetsplatsen, precis som ett tiotal av hennes kollegor. Även hennes familj insjuknade – hennes man blev så svag att han inte ens kunde lyfta ett glas vatten. Samtidigt fick en person per familj sköta inköpen i mataffären under nedstängningen.
– Om man gick ut kom polisen och frågade varför. Det var köer långt ut på trottoarerna överallt i staden, säger Elena.
Mest av allt saknade de att kunna röra sig fritt och sporta ute. Hennes man arbetar på ett transportföretag och kunde inte arbeta hemma, så de hade båda dispens att gå till sitt jobb. Men det var också en utmaning.
– Barnen var ju hemma. För vissa av mina kollegor som brukar lämna barnen hos morföräldrarna var det jättesvårt.
Slår mot kvinnorna
Nedstängningen av samhället har framför allt slagit hårt mot de italienska kvinnorna, som i högst utsträckning har tagit hand om barnen.
– Enligt mig bär vi en större börda, säger Elena, men förklarar att hennes man arbetar till klockan 19 om kvällarna och alltså inte kan hämta och sköta barnen.
Familjen Modena klarade de sex månaderna eftersom Elena arbetar halvtid, på nätterna. Att ha heltidsjobb och klara av den här situationen hade varit otänkbart, menar hon.
För vissa av Elenas vänner ledde nedstängningen och månaderna hemma till en skilsmässa. För familjen Modena formades istället en ny, gemensam dröm: nu vill de flytta upp i bergen. Under nedstängningen hade de tillgång till ett hus där, och det var det som räddade dem när det var som tuffast.
– Vi hade tur. Där fanns det alltid något som vi tre bröder kunde hitta på, säger Michele och Elena fyller i:
– Vi återupptäckte värden som man inte tänker på under sitt vanliga, stressiga liv. Vanligtvis är det alltid någon som åker bort, men nu var vi tillsammans och delade allt.
Kul att vara hemma
Även om Elena är rädd för den andra vågen av smittan tror hon inte att restriktionerna kommer att bli lika stränga som i våras. Blir det trots allt det skulle hon föredra att bo i ett hus, närmare naturen. Och elvaåriga Paulo hoppas på en nedstängning.
– Det var kul att vara hemma!