– Man har sett kinesiska framstötningar mot Grönland och befarar att Kina vill upprätta stödjepunkter där. Det är något som USA inte kan acceptera, säger Niklas Granholm, forskningsledare på Totalförsvarets forskningsinstitut.
USA började öppet visa ett mer aktivt intresse för Grönland i fjol – då president Donald Trump föreslog ett amerikanskt köp av ön. Idén avfärdades som absurd av Danmarks statsminister Mette Frederiksen, vilket fick Trump att ställa in ett statsbesök i Köpenhamn.
Men i december gav den danska regeringen USA grönt ljus att öppna konsulat i Grönlands huvudstad Nuuk.
"Nära samarbete"
Invigningen skedde i närvaro av diplomaten Sung Choi, som ska leda beskickningen, i onsdags.
– Konsulatet är ett positivt tecken på det nära samarbetet mellan USA och Grönlands och Danmarks regeringar, säger Carla Sands, USA:s ambassadör i Danmark, enligt nyhetsbyrån AFP.
USA har under våren passat på att sockra samarbetet. I slutet av april meddelade de grönländska myndigheterna att man tackat ja till ett erbjudande om amerikanska investeringar till ett värde av 12,1 miljoner dollar (drygt 111 miljoner kronor) i gruvindustrin, turism och utbildning.
Senast USA öppnade konsulat på Grönland var 1940, efter att den tyska armén invaderat Danmark. Washington ville hindra nazisterna från att skaffa sig kontroll i Nordatlanten.
Rik på naturresurser
Efter kriget försökte presidenten Harry Truman köpa ön. Erbjudandet avvisades, men amerikanerna fick behålla sin militära närvaro på ön. 1952 inrättades Thule Air Base på norra Grönland och året därpå stängdes konsulatet.
– En så stor ö så nära den amerikanska kontinenten ville man helt enkelt ha någon sorts kontroll över, säger Granholm.
I dag är det främst Kina och Ryssland man vill hålla borta från ön. Den har nämligen blivit allt mer militärt och strategiskt viktig för Washington, inte minst med tanke på Rysslands och Kinas ekonomiska och militära satsningar i Arktis.
Förutom det strategiska läget är ön, liksom andra delar av Arktis, också rik på naturresurser såsom olja, gas, guld, diamanter, uran och zink.
Kina har vunnit visst inflytande på ön genom att kinesiska gruvbolag investerat i Grönlands största gruvprojekt. Mycket av öns viktigaste exportprodukt, fisk, säljs också till Östasien.
– USA vill inte ha en situation där det finns kinesiska resurser så nära USA som man inte vet vad de kan användas till, säger Granholm.
Till saken hör också att Grönland med tiden har fått en allt större grad av självstyre. Sedan 2009 beslutar grönländska myndigheter om det mesta på ön, förutom utrikes- och försvarspolitik som fortfarande sköts av Köpenhamn.
Qatar eller Mikronesien?
Inför en eventuell framtida självständighet lär tävlan mellan främst USA, Kina och Ryssland om inflytande att öka. Grönländska myndigheter skulle samtidigt vara i skriande behov av att fylla ut hålen efter det danska budgetstöd som i nuläget utgör omkring hälften av öns BNP.
– Om Grönland uppnår självständighet är frågan vilken sort, säger Granholm.
– I bästa fall kan man kanske bli en sorts arktisk version av Qatar, där man sköter sig själv och lever gott på naturresurser, och köper säkerhet av till exempel Danmark eller USA. Ett annat scenario är en arktisk version av Mikronesien, ett litet örike utan resurser att upprätthålla sin suveränitet, offer för omständigheterna.