Åklagarkammarens resonemang är att eftersom pojken redan tvångsvårdas enligt lagen om vård av unga, så skulle påföljden inte bli något annat än fortsatt vård.
– I nästan alla de här fallen är vård den påföljd som kan bli aktuell. Det ersättningsanspråk som fanns bedömde jag inte skulle bifallas av rätten, säger Fredrik Beijar, kammaråklagare i Nyköping, och utvecklar:
– Den misstänkte är tvångsvårdad och personalen är att ses litet som vakter på ett häkte. De bör ha en högre beredskap för att det kan bli våldsamheter.
Ett resonemang Mathias Sundberg inte köper. Han menar att det inte ingår i arbetsbeskrivningen och att personalen saknar den typen av risktillägg. Konsekvensen kan bli att övergreppet aldrig syns, enligt Sundberg.
– Hade samma våld skett ute i samhället hade det blivit dagsböter för misshandel. Han kanske inte fått mer än fortsatt LVU, men en markering hade varit viktig. Nu är det som att det aldrig har hänt.
Fredrik Beijar håller med om att rätten bör kunna döma till ytterligare vård - om personen hotat eller slagits vid upprepade tillfällen.
– Sker det många gånger, måste man göra något för att få stopp på det. Påföljden har inte större skillnad men det finns i hans belastningsregister.
Institutionschefen på Lövsta, Annica Pettersson, är inte förvånad över beslutet.
– Tyvärr så är vi ganska vana vid att det är så här det ser ut. Dilemmat är att våldet hanteras på ett annat sätt i vår låsbara miljö än utanför institutionen, säger hon.
Vad sänder beslutet för signaler till personalen?
– Att ett visst mått av våld och kränkningar ska man räkna med i den här verksamheten.