Det var natten till den 12 januari som polis, ambulans och räddningstjänst larmades till ett av HSB-husen på Skolvägen i Vagnhärad. Tjock, svart brandrök strömmade ur den lägenhet där familjen Bergström bott i flera år.
Ingen människa kom till skada. Men lägenheten förstördes invändigt och den allmänna upprivenheten var stor.
– Grannarna tyckte att jag verkade vara påverkad. Men ambulanspersonalen sa direkt att det var chock, säger Rickard Bergström.
Han har levt ett hårt liv. Tagit droger, fastnat i polisregistret för både det ena och det andra. Det syns på honom, säger han själv.
Han har dessutom svår ADHD som han inte medicinerar mot, och som medför en rad konsekvenser. Han kan skämta på ett sätt som folk finner stötande. Han är rastlös. Och så har han inte alltid superkoll på allt.
Rickards fru Helena låg på lasarettet efter en operation när branden bröt ut. Polisen gick ut med att den startat på grund av oaktsamhet, och att det kan ha varit så är inget Rickard förnekar.
– Min första tanke var att polisen skulle ta mig med sig. Jag blev livrädd, säger han.
Så blev det inte. Rickard har inte hört något mer om misstankarna om allmänfarlig vårdslöshet, och hela familjen har tack vare sitt försäkringsbolag fått bo på hotell i Nyköping.
Nu i veckan var det slut med det. De har i stället tillbringat några nätter i en annan lägenhet i Vagnhärad, en som också den utgör en bit av den tragiska historien: dödsboet efter Helenas ex. Här bodde två av barnen varannan vecka fram till mitten av november, då deras pappa gick bort.
– Det känns piss att ens vara här. För barnen är det jättejobbigt. Men vi har inget val, säger Helena.
Yngsta dottern, som Rickard och Helena har tillsammans, går runt och säger "kvack kvack". Hon letar efter en leksaksgroda som inte längre finns. Två av hennes äldre syskon saknar sin pappa – äldsta brodern är Rickards son.
Det har, upplever paret Bergström, varit svårt att få den uppbackning de velat ha de senaste, turbulenta månaderna. Det är framför allt samtalsstöd åt barnen de saknat.
– Man tror att när det händer traumatiska saker så ska det finnas hjälp att få, men det finns det inte, säger Helena.
Till bilden hör att HSB, som de uppfattar saken, inte vill ha tillbaka dem som hyresgäster efter branden. De kom efter med hyran i samband med att Helenas ex gick bort. Men att vräka barn är inte tillåtet i Sverige, och Rickard och Helena har hur som helst valt en annan väg.
I helgen flyttar de till Västervik.
– Det bara blev så, för där fick vi bostad direkt, säger Rikard.
En BUP-tid har också bokats in på den nya hemorten. På frågan vad känslan är nu kommer svaret snabbt: Uppgivenhet, men också lättnad.
– Det här har fått oss att växa ihop som familj, säger Rickard.
– Det känns också skönt att vi klarat av allting, säger Helena.
Innan de flyttar ska de göra varsin, likadan tatuering. En Fågel Fenix.