– Det gjorde så ont att jag inte ens kan berätta hur ont det gjorde, säger William själv om smärtan han fick gå med i foten under nästan ett helt dygn.
Vid lunchtid i söndags var William och lekte i en lekpark. Föräldrarna och lillasyster Linnea var med. William skulle visa sin mamma att han kunde hoppa ner från klätterställningen, men landade fel och skadade foten. Efter det grät han oavbrutet i flera timmar. Foten svullnade. Föräldrarna ringde sjukvårdsrådgivningen.
– Vi fick rådet att ge honom en värktablett och sedan försöka få honom att somna, för att se om det gick över till dagen efter. Men han fortsatte gråta och mitt mammahjärta sa mig att vi skulle åka till akuten, säger mamma Ida.
De brukar åka till Huddinge, men fick reda på att sjukhuset där inte har något röntgenavtal med Sörmland. När de kom in till akuten i Nyköping vid åtta på kvällen beskrev de läget och visade Williams fot. Han fick sätta sig i en rullstol och placerades sedan i väntrummet.
William grät så mycket att han kissade på sig. Det fanns inga lånekläder att få av personalen, förutom ett par nätkalsonger och en blöja om det skulle hända igen.
Efter tre timmar kom en läkare. Hon klämde litegrann på Williams fot.
– Hon sa att foten kunde vara bruten, men att hon inte visste och att det inte gick att kolla så sent på kvällen. Röntgenavdelningen hade hunnit stänga under tiden vi satt där.
När William röntgades dagen efter visade det sig att flera ben i hans fot var brutna. Vare sig Ida eller Mikael har fått någon förklaring till varför William fick lida ett halvt dygn längre än vad som var nödvändigt.
– De har inte sagt någonting. Vi har inte fått någon förklaring, ingen ursäkt – ingenting. De tycker väl att sådana här händelser är normala, säger Ida.
I tidningen onsdag 28 november: Sjukhuschefen om varför vissa får vänta på röntgen och operation till dagen efter | ► Köp dagens tidning - läs direkt i din dator/läsplatta