Första Delblanc-priset till Sigrid Combüchen

Vid det här laget är den hyllade författaren och kulturjournalisten Sigrid Combüchen van att få priser och litterära utmärkelser. Men det var med glädje och stolthet hon tog emot det första Delblancpriset som delades ut i Trosa landskyrka i torsdags kväll.
Sven Delblanc, som i flera verk skildrat sin plågsamma uppväxt i traktens åkermylla, har inte varit Sigrid Combüchens främsta förebild som författare.
– Som ung såg jag honom mer som en del av den generation jag skulle utmana. Det var Delblanc, Lars Gustafsson och PO Enqvist. Men nu tillhör jag väl själv generationen som ska utmanas, säger hon och skrattar.
Den vassa skärvan i ögat och känslan av att alltid stå utanför etablissemanget, har hon ändå gemensamt med den på en gång sårbara och okuvligt starka Vagnhäradssonen. Hon har läst hans verk i kronologisk ordning, och tycker om dem. Men Sigrid Combüchen har inga andra författare som förebilder.
– Jag bara skriver bara, på intuition, säger hon.
När hon började skriva som tonåring var det till största del för att nå framgång. Nu håller hon en lägre profil, men lovordas för sin stilistik. Enligt Delblancprisets jury varierar hon med en ”allvarsam leklust fabulerandets glädje med konkretionens sanningskrav”. Liksom Sven Delblanc har också Sigrid Combüchen tilldelats Augustpriset, för sin skönlitterära roman ”Spill” som kom ut förra året. Och det är ingen tvekan om att hon tänker fortsätta skriva, även om undervisning och annat har hållit Sigrid Combüchen fullt sysselsatt den senaste tiden.
– Men i morgon ska jag sätta igång och börja skriva igen, fastslår hon.
Och skriver gör hon bäst i sitt hus på Västkusten. "Där är det tyst och lugnt omkring mig."
Också de som kan vara nästa generations författare, deltagarna i SN:s novelltävling för ungdomar, hyllades med priser i kyrkan under torsdagen.
Bland de gymnasieelever i länet som deltagit i tävlingen gick första priset till Amanda Thieme, och Senja Lejlic vann novellpriset bland högstadieeleverna. Andrapristagaren Lilja Hejdenberg berömdes för ett poetiskt språk och en av hederspristagarna Anna Lindgren för energi och driv i sin berättelse.
– Delblanc känns lite för långt bort för mig. Min förebild är Jonas Hassen Kemiri. Han leker med svenska språket på ett speciellt sätt, säger Lilja Hejdenberg.