Mannens försvarare, advokat Björn Molander, argumenterade för att hans klient aldrig haft för avsikt att mörda sin fru, att han endast utdelat ett dödande hugg och att han omedelbart ringt 112 därefter.
Den uppfattningen delades inte av åklagare Martina Valentin Lane och sedermera tingsrätten, som tvärtom ansåg att bevisen sa att han utdelat flera hugg och att han väntade tills han konstaterat att hon var död innan han larmade.
Det som gjorde målet särskilt uppseendeväckande var en inspelning som mannen själv gjort på sin mobil, dygnet före mordet. På den tio timmar långa ljudinspelningen skriker och hotar han flera gånger att han ska döda sin fru.
Maken var dömd till fängelse för att ha misshandlat sin fru tidigare och i samband med mordrättegången dömdes han för ytterligare ett fall av misshandel, som skedde förra hösten, men som han inte hann åtalas för innan han mördade henne.
Tingsrätten dömde mannen, mot sitt nekande, till lagens hårdaste straff, livstids fängelse. Han accepterade inte domen utan lät Björn Molander överklaga till hovrätten, i förhoppning om en friande dom eller i vart fall ett tidsbestämt straff.
Hovrätten gick helt och hållet på tingsrättens linje och fastställde livstidsdomen. Då var hans sista chans att överklaga till Högsta domstolen. Björn Molander ville att HD skulle pröva uppsåtsfrågan, med förhoppning om att få straffet tidsbestämt.
Men HD har nu meddelat att den inte beviljar prövning. I klartext: livstidsdomen står fast och kan inte överklagas mer.
– Det är givetvis beklagligt. Det fanns en del frågor som jag anser att det varit av vikt även för HD att ta upp, säger Björn Molander.
Hur hans klient mår efter beskedet avböjer han att kommentera.
För kvinnans närmaste anhöriga, hennes tre söner och mamma, som företrätts av advokat Elisabeth Massi Fritz, var måndagens besked från Högsta domstolen välkommet.
– Målsägande känner stor lättnad över att den slutgiltiga domen äntligen är här och att tilltalad fick det straff som var det enda rätta, säger Elisabeth Massi Fritz.
– 'Vi kommer alltid att sakna vår mamma och dotter', säger de, berättar hon.
Själv är hon också nöjd med domen.
– Det fanns många försvårande omständigheter och ett hänsynslöst tillvägagångssätt så det var den enda tänkbara påföljden.