Att de två myndigheterna krockar i sin regeltolkning är olyckligt, menar Annica Petterson. Men enligt henne innebär det inte någon större skillnad mot tidigare – hot och våld ska alltid polisanmälas.
– Om någon utsätts för hot eller våld så ska det polisanmälas. Det vi kan bli bättre på är att dokumentera vår bedömning om varför vi i så fall bryter mot den sekretesslagstiftning som finns.
– Nu tittar vår juridiska avdelning på hur vi ska hitta lösningar. Vi har riktlinjer för att vi ska polisanmäla och de riktlinjerna är inte ändrade.
Om någon ur personalen utsätts för hot, kommer ni att polisanmäla?
– Vi kommer att hantera det som tidigare. Vi diskuterar ärendet tillsammans och gör en bedömning. För mig är det ingen skillnad.
Finns det någon direkt avrådan från att anmäla?
– Nej, det tycker jag inte att det finns. Det är två myndigheter som har olika uppfattningar. Vår myndighet måste hitta en lösning.
Har ni tagit beslut om händelsen på Lövsta ska polisanmälas?
– Vi prövar den noggranna sekretessprövningen och dokumentationen.
Vad innebär det?
– Det innebär att vi får ta ställning när allt är klarlagt, så får vi göra den bedömningen i det särskilda fallet.
Men finns det inte en risk att händelsen aldrig blir polisanmäld om rättsläget står still?
– Nej, det tror jag inte. Vi har en dialog med våra juridiskt kunniga, som alltid i svårbedömda situationer.
Personalen behöver alltså inte uppleva att ledningen avstår från att anmäla?
– Nej, nej. Det tycker jag absolut inte.