Det var sent i höstas som en av behandlingsassistenterna på Lövsta ungdomshem tog tag i en av ungdomarna på pojkavdelningen. Pojken uppträdde hotfullt och slog sönder inredning och fick gå tillbaka till sitt rum för att lugna ner sig.
Assistenten följde med. Då måttade pojken två slag över tinningen och ryckte loss en hårtest från assistenten i tumultet.
Personalen tvekade inte, de ville polisanmäla händelsen. Det har ännu inte hänt.
Orsaken är ett fall som skapat ett slags juridisk gråzon. I höstas kritiserade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ett behandlingshem i västra Sverige för att ha polisanmält en 14-årig flicka. Bedömningen var inte tillräcklig och flickan kunde lida men av att de röjde hennes identitet, ansåg myndigheten.
För att inte röja sekretessen på de ungdomar som vårdas och om brottet är ringa, alltså tros ge mindre än ett år i fängelse, finns starka skäl för att inte polisanmäla hot och våld, anser IVO.
– Det innebär att det blir helt galet. Det är mycket stryk man kan få för att de här killarna ska få ett–två år, säger Mathias Sundberg, skyddsombud på Lövsta och kollega till den misshandlade assistenten.
Han beskriver stämningen bland personalen som tryckt.
– För oss är det en jäkligt allvarlig grej, som hanteras väldigt tyst.
Ett ymnigt regn faller och vinden är frisk när SN möter Mathias Sundberg ute på Lövsta. Han är upprörd över att personalen inte informeras om vad som gäller.
– Vi som jobbar på golvet får inte veta någonting. Känslan är nästan att man blir motarbetad.
Vad som gäller är diffust. Klart är att tolkningarna av lagstiftningarna krockar mellan två myndigheter, IVO, och Statens institutionsstyrelse, SiS, som driver ungdomshemmen. Å ena sidan brott mot sekretesslagen, å andra sidan arbetsmiljöskyddet.
Jimmy Haller, huvudskyddsombud centralt på SiS, är bekymrad över rättsläget:
– Klart som fasiken att det här är ett bekymmer. Är man omhändertagen och begår brottsliga handlingar, är man då friskriven? Det ställer jag mig tveksam till.
Han råder personalen på Lövsta att polisanmäla, oavsett vad ledningen anser.
– Vi kan anmäla utan att röja sekretessen, det viktiga är att anmäla.
Tomas Källberg, föreståndare på Lövsta, säger att man sitter i en knivig situation.
– Men vi måste belysa dilemmat. Just nu är vi något handlingsförlamade, och det här påverkar arbetsmiljön.
Vid Lövsta mattas regnet av. Det är strax före lunch, inga ungdomar syns ute och rastgården är tom. Mathias Sundberg stannar upp utanför Mangården.
– Det är ingen som vill gå till jobbet om man inte har rätten att anmäla. Vad blir det för ställe att jobba på?