– Stackars grabbarna som ska sitta i en sån där, säger Mikael Grundén, boende i närheten.
Han tror inte att det är de anställda på Lövsta som sett till att rastgården ser ut som den gör, utan att det snarare handlar om riktlinjer uppifrån. Trots att han hört av sig till olika instanser, bland annat Trosa kommun, för att få veta hur de kan tillåta en byggnad av det slaget har han inte fått något svar.
– Jag kan förstå om de bygger en sån på Hall, men här ...
– Antingen ska de ha den för att avskräcka ungdomarna från att hamna i fängelse, eller också ska de vänja sig vid att sitta i fängelse, säger Mikael Grundén.
Hans granne Ingvar Lager har själv arbetat på ungdomshemmet vid Lövsta. Visserligen är det mer än 25 år sedan han slutade där, men då hade han hunnit vara chef för institutionen i 20 år. I dag vet han inte mer om hur de arbetar än det han ser med egna ögon, men det han ser tycker han tyder på en konstig utveckling.
– Det kommer upp stängsel överallt, säger han.
Fastigheterna som Sis ungdomshem Lövsta använder för sin verksamhet ägs av det helstatliga bolaget Specialfastigheter AB. De ansvarar även för kriminalvårdens och försvarsmaktens lokaler, det vill säga fängelser och andra byggnader med höga krav på säkerheten. Torbjörn Blücher är fastighetschef på företaget, men säger att han inte kan uttala sig om de fastigheter som finns på Lövsta.
– Vissa verksamheter går vi aldrig in på och berättar vad eller hur vi har byggt eftersom informationen kan vara känslig säkerhetsmässigt.
När SN påpekar att de barn och ungdomar som bor på Lövsta varken är dömda eller misstänkta för brott blir svaret att Specialfastigheter inte har något med själva verksamheten att göra.
– Vi anpassar lokalerna efter hur hyresgästen vill ha dem. Det är Sis som avgör hur lokalerna på Lövsta ska se. Vi är bara fastighetsägare, säger Torbjörn Blücher.
Stig-Arne Tengmer på Statens institutionsstyrelse berättar att den avdelning det gäller har byggts om och till under det senaste året, och att det arbetet har föregåtts av en lång förberedelseprocess.
– Ingen av oss som jobbar här nu var med från början, säger han.
Stig-Arne Tengmer anser inte heller att rastgården passar i en miljö som utger sig för att vara hemlik, och berättar att den förmodligen kommer att göras om: i oktober ska en utvärdering av utemiljön på den ombyggda avdelningen göras.
– Det här är en fråga vi kommer att återkomma till, säger Stig-Arne Tengmer.
Läs mer om den nya rastgården på Lövsta i måndagens papperstidning. Missa inte heller intervjun med Annica Pettersson, institutionschef på Lövsta, i tisdagens tidning.