Det börjar med några mindre sprickor, sedan hittas fler, djupa sprickor som liksom klyver gräsmattan intill huset på Brovägen. En flaggstång flyttas av markrörelserna och blir ståendes lutande. Några dagar efter att den första sprickan upptäckts kommer miljö- och teknikföretaget Sweko för att undersöka marken och risken för skred. Sedan rekommenderas familjen som äger huset att sova på annan plats. Trots det är de inte oroliga för ett ras. Men för andra väcker de nya sprickorna gamla minnen från 14 år tidigare.
Det var natten mot fredagen den 23 maj 1997. Två hus gick mitt itu och tre andra sjönk flera meter när marken under dem gav vika och drog ner huskropparna mot Trosaån. Mirakulöst nog omkom ingen och bara fem personer behövde vård för lindrigare skador. För SN:s reporter som snabbt var på plats berättade någon hur trappen försvann under fötterna och en annan om hur grannens hus kom åkandes utanför fönstret. Drygt 100 personer evakuerades och totalt 29 fastigheter revs. Efterspelet blev långt och utdraget, både för boende, kommun och försäkringsbolag. Jordskredet var det största i Sverige i bebyggt område sedan raset i Tuve, Göteborg, 20 år tidigare.
Ett eventuellt ras hade dagarna innan den 23 maj 1997 bedömdes gå åt andra hållet, bort från husen. Så blev det inte. Och i Vagnhärad minns man. Likheterna är flera. Även 2011 blir sprickorna fler, större. De är också de största sedan raset. Samtidigt finns det talande olikheter. Marken rör sig inte flera centimeter den här gången, som den gjorde 1997. En förklaring till vad som händer i marken dröjer, proverna ger inga entydiga svar.
Fler evakueras från Brovägen. I familjen Rundqvists hus växer sprickorna, putsen sprätter och en dagvattenbrunnen rör på sig.
– Flera grannar har magasinerat sina värdesaker och fotografier. Det kanske kan verka överdrivet, men vi är många som minns skrednatten 1997 då mycket gick förlorat, säger Stefan Rundqvist till SN i augusti 2011.
Teorierna kring markrörelserna är flera. En om än liten men långvarig läcka från ett av husen avfärdades snabbt. Det kan också vara torrsprickor, eller högt grundvattentryck. Det senare ger en hög risk för ras, medan det förra är ofarligt. Tågtrafiken stryks från listan som en möjlig bov i dramat.
Men så börjar marken stabilisera sig. Ovissheten är dock fortfarande stor och frågetecknen många. Boende har varit evakuerade i veckor och när en köpare drar sig ur ett husköp bekymrar man sig för att husen förlorar i värde.
Fler utredningar och insatser görs och informationsmöten hålls medan sommaren lider mot sitt slut.
De första dagarna i september meddelar till slut geotekniker att det rör sig om torrsprickor och att de är helt ofarliga. De boende kan flytta hem utan någon risk. Alla är dock inte övertygade av förklaringen till sprickorna, marken längs ån består till stor del av lera och döms av vissa som rent olämplig att bygga och bo på. Men enligt nya geotekniska undersökningar ska marken hålla för hus och nybyggen, både nu och 200 år framåt.