Lundby gård är täckt i lummig försommargrönska, som dränker motorvägens sus runt hörnet. De 218 hektar mark som omgärdar gården kan splittras av Ostlänken. Redan 1993 kom det första beskedet om en snabbjärnväg genom landskapet. Nu, 21 år senare, lever Bergwall fortfarande i ovisshet.
– Jag har haft en död hand över min fastighet sedan dess. Jag vet fortfarande inte var järnvägen kommer att gå, säger han.
Som SN berättat minskar Trafikverket den planerade korridoren för snabbjärnvägen. Det nya förslaget skonar 100 privatbostäder och en rad småindustrier i Vagnhärad. För Magnus Bergwall är risken överhängande att Ostlänken dras rakt igenom hans ägor.
– Ja, det är hundra procent säkert. Den kan inte gå någon annanstans, utan kommer att dela gården. Det är en hopplös situation.
Ostlänkens exakta dragning blir avgörande för Lundby gårds framtid. Dras banan västerut, bort från Vagnhärad, förlorar han mer mark än om den läggs mer österut. Att sälja - eller få marken tvångsinlöst - blir enda lösningen.
– Men det går inte att sälja nu. Och vad ersättningen för inlösen blir vet jag inget om. Tänk dig själv, om du hade gården som din pension och inte vet om du får ersättning för den.
Bergwalls största frustration är att han aldrig fått något brev eller utskick från Trafikverket genom åren. Enligt Ali Sadeghi, projektledare för Ostlänken, är ett informationsutskick på väg ut till alla berörda markägare. Att det inte kommit tidigare beror på att järnvägsprojektet länge legat nere.
– Det är beklagligt att de som hamnat i en av korridorerna och får en död hand över sin fastighet inte fått något besked.
Magnus Bergwall lät värdera fastigheten förrförra året, långt innan spaden sätts i marken. Men klart är att försäljningen eller expropriationen blir en dålig affär för lantbrukaren Bergwall.
– Jag går förlorande ut ur det här, den saken är klar.