I radhuset på Frejas hage har Tommy, Anita och dottern Sofia,19, bott sedan början på 90-talet. Radhusområdet byggdes under 70-talet. För några år sedan renoverade de huset och för cirka sex månader sedan installerade kommunen en ny vattenmätare.
I juli månad upptäckte familjen att det var svårt att stänga en dörr och man misstänkte att golvet eller att hela huset satt sig, eller rört sig. Men sen tänkte de inte särskilt mycket mer på det.
– Men det eskalerade för vi såg att golvet började svikta och då kontaktade vi försäkringsbolaget.
När de konstaterat att det inte var en läcka från avloppet kallades Anticimex dit och de kunde ganska omgående fastställa att det fanns fukt i huset och fann snart var läckaget kom ifrån.
Det visade sig att det var en läcka under diskhon och att vattnet sipprat ut under en längre tid.
– Min teori är att något hände när vattenmätaren installerades, för när man ruckar på gamla ledningar är det risk att det uppstår läckage.
Tyvärr var inte läckan det enda som upptäcktes, området runt läckan var även täckt av svartmögel.
– Då beslöt vi oss att flytta så fort vi kunde. I efterhand förstod vi varför våra ögon hade kliat och varit irriterade.
Familjen fick tag på ett torp vid Studsvik där de bott sedan dess. Men boendet var bara en akutlösning, då det bara finns sommarvatten, saknas tvättmaskin och bussförbindelserna är dåliga för dottern som ska till skolan och frun som ska till arbetet.
– Jag hade aldrig reflekterat över hur stor grej det är när man fått en vattenskada, man hör titt som tätt folk som drabbas av det, inte trodde jag att det skulle vara så här jobbigt och omfattande arbete.
Tommy berättar att familjen har blivit tvungna att tömma hela huset.
– Allt, vitvaror, alla möbler, hela bohaget har vi magasinerat till och med varmvattenberedaren ska ut. Och golvet i huset är borta så man ser bara betongen och väggarna är uppsågade på grund av fukten, säger han och tystnar.
– Det finns en oro över vad det här kommer att kosta och det vet man inte förrän allt är klart.
Tommy är tacksam över hur tillmötesgående både försäkringsbolaget och alla inblandade har varit.
– Nu söker vi ett nytt boende där vi kan bo tills allt är klart, helst i Vagnhärad eller Trosa men Nyköping är också ett alternativ.
Beroende på hur omfattande skadorna visar sig vara förväntas familjen inte få flytta hem förrän våren 2020.