- Äsch, jag tror vi tar Björnen sover också, hojtar Lars-Lennart Andersson, mer känd som Trosa-Lasse, och rättar till stämbanden för ännu en sång.
Barnen hakar på direkt, tveklöst. Även föräldrarna låter benen vandra outröttligt över gräset, trots att konditionen nog fått sig en törn från prästens odugliga lilla kråka som strax innan kört ner i diket flera gånger om. Vid sin sida har Trosa-Lasse kollegan Ninni Lindgren, finklädd i svensk folkdräkt och med blomster i hår. Båda är glada åt det stora besökarantalet.
- Det kommer säkert komma ännu mera folk. Vi har haft upp mot 5000 besökare tidigare år när vädret varit bra, säger Trosa-Lasse, som agerat glad spelman i Västerljung i 22 år nu. Ninni är inne på sitt femte år men lär knappast tröttna i första taget.
- Det är fantastiskt roligt. Alla generationer får vara med, säger hon.
En halvtimme senare är det dags för den årliga traditionen "kobingo", spelet som innefattar en rutad gräsplätt, två kossor och, just det, koskit. Reglerna är enkla, den som gissar rätt på var bomben faller vinner.
- De har ätit ordentligt men gjorde ifrån sig lite på vägen hit, säger koägaren Putte Andersson, som leder fram kossorna Blomma och Flora till bingoinhängnaden.
Tyvärr utmynnar den första bingorundan i ett fruktlöst resultat. Varken Blomma eller Flora än intresserade av att fullfölja sitt uppdrag och koncentrerar sig mest på att äta gräs under den första rundan. Istället fortsätter firandet med musikunderhållning och flyguppvisning. Och mera ringdans såklart.