När Kristian Antilla ska sammanfatta sin tioåriga karriär som artist beskriver han en krokig stig, kantad av musikaliska framgångar och personligt stök. Samtidigt menar Kristian Anttila att han rent konstnärligt alltid har överträffat det senaste han gjort, och att kurvan därför borde peka spikrakt uppåt. Nästa onsdag släpps albumet "Popruna 2003-2013" – ett dubbelalbum där hälften av låtarna består av samlade hitsinglar från hans tioåriga karriär, samt tolv, för lyssnarna, helt nya och outgivna spår.
— Jag har alltid haft ett konstnärligt stort självförtroende och egentligen skäms jag inte alls över det här materialet. Men textmässigt bygger några av de här låtarna på "gamla Kristian", på gamla bilder och misslyckanden. Gamla synder som jag står för på ett helt annat sätt i dag. Och som fortfarande låter bra, säger han.
Kristian Anttila föredrar att arbeta själv. Blotta tanken på att släppa ifrån sig kontrollen är ett stort ångestmoment. Något som han tror beror på uppväxten som ensambarn.
— Jag sköter allt tekniskt själv och både producerar och mixar mina egna produktioner. Men samtidigt som jag vill styra skapandet själv, jobbar jag stenhårt från att komma ifrån det. Det skapar en våldsam ångest för mig, och det är väl därför jag försöker undvika det, säger han.
Trots ångesten har han genom åren samarbetat med en rad artister, bland annat med hajpade El Perro Del Mar som han sjunger tillsammans med på senaste singeln "Säg nej till mig".
— Det är en fin och nostalgiskt bitterljuv låt och den har tagits emot fantastiskt bra. Till och med jag är förvånad, och då har jag ändå gått in i det här med stort självförtroende.
I "lilla Nyköping" har han varit två gånger förut. En gång på en spelning, och en gång på en blind date. Båda besöken gjorde intryck.
— 2004 åkte jag till Nyköping och träffade en söt och trevlig människa. Det här var före Facebook och vi hade en blind date. Jag minns att det var väldigt vackert och vi promenerade runt en så där flådig sommarkväll. Det stannande dock vid en dejt. Andra gången jag besökte Nyköping var på en spelning vid Klubb Mittvoch på Nyköpings teater. Det var en väldigt speciell kväll. Som jag förstår det drevs klubben av elever och den här kvällen var de i ambitiösaste laget. Bland annat hade de smyckat hela min loge med bilder av mig. Det var en helt absurd känsla – som att befinna sig i en spegelsal och bara se sig själv.
Vem borde de ha smyckat logen med?
— En av de får personerna som har idolstatus i mitt liv är Leif GW Persson. Jag har vansinnig respekt för GW – snygg är han också. Det uppstår ljuv musik när jag ser honom.
Nu är du väl ironisk va?
— Inte på något vis. Jag sitter nitiskt och inväntar veckans brott på tv varje vecka. Jag gillar verkligen att titta på honom. Tyvärr har jag lite svårt att komma igång med romaner, men GW:s självbiografi ligger och väntar på mig.
Är du en text- eller musikperson?
— Jag är nog en utpräglad musikmänniska som sällan reciterar andras texter, samtidigt är jag en bra textmänniska som kämpar om varje ord i mina egna texter. Jag reagerar primalt på musik framför texter.
I kväll inleds en landsomfattande turné i lilla Nyköping, vad bjuder du premiärpubliken på?
— Jag kommer med hela mitt band och bjuder på en tillställning med Sveriges bästa rock 'n' roll-gäng. Om skivan är svängigt popig med kryptiska texter, är vi desto kantigare och brötigare live. Som ett popband som spelar rock ska låta. Det blir den första av 25 spelningar och vi kommer köra smått och gott från hela karriären.