De två tikvalparna i kullen är vita medan hanvalparna blev bruna.
I en liten hage i Liselotte Claar Tärning och Mats Tärnings sovrum tumlar fyra tre–veckors valpar av rasen Lagotto Ramagnolo runt mamma Disa. Det är tikens första kull och Disas mamma, Alba, hjälper till att hålla ett öga på de små krabaterna.
– Det är galet många som vill ha hund nu. När vi tog vår första kull 2018 var det 25–30 som ville köpa. Med den här kullen får vi förfrågningar varje dag och det är drygt 170 nu, säger Liselotte Claar Tärning som driver kenneln Sontocs tillsammans med sin man Mats Tärning och dottern Elvira Tärning.
Av alla förfrågningar väljer Liselotte ut tio som hon träffar innan hon bestämmer vilka som ska få köpa en valp. Det går åt mycket tid att ta reda på vilka som har ett långsiktigt tänk med sitt köp och inte bara är sugna när de är hemma under pandemin.
– Det ligger ett stort ansvar på oss uppfödare att försöka luska ut vilka som är ärligt intresserade av en hund i tio, femton år. Det är en mardröm för en uppfödare att se en av sina valpar ligga ute på Blocket.
Det har inte hänt Liselotte än. Om det av någon anledning skulle ske något i valpköparens liv som gör att hen inte kan behålla hunden vill Liselotte ha den tillbaka för att själv placera om den. Hon berättar att hon har tät kontakt med sina köpare.
– Man får många nya vänner på det här sättet, jag har kontakt varje vecka med de flesta av dem. Hon som födde upp vår tik Alba är min bästa vän idag.
De tre veckor gamla valparna har nyligen börjat gå, men trivs också i mattes hand.
Kenneln Sontocs består av tikarna Disa och Alba och nu de fyra valpar som finns hos dem i åtta veckor. Liselotte tycker det är lagom att ta valpar på tikarna tre gånger. Hon beskriver verksamhet som en hobby och innan pandemin slog till åkte de mycket på utställningar och tävlingar. Rent ekonomiskt går kenneln ungefär jämnt upp när alla omkostnader är betalade.
– I vårt liv funkar det att ha max två hundar hemma. Sen skulle man kunna växa genom att ha en tik hemma hos någon annan på foder vilken innebär att vi äger den men någon annan tar hand om den, men vi får se.
Liselotte Claar Tärning tycker det bästa med att ha hund är att hon får en kamrat som hon har roligt med och utvecklas tillsammans med.
Vad är drivkraften med uppfödningen för er?
– Jag vill vara med i avelsarbetet att utveckla rasen. Man har en förhoppning när man parar tiken med en speciell hane att det ska bli som man tänkt sig. Målet är att varje valpkull ska bli aningen bättre än sina föräldrar.
Vad kan det bli för problem om man avlar på fel sätt?
– Det är viktigt att hundarna inte avlas sönder. Ett exempel är djur som får problem med andningen för att idealet för rasen är en extremt kort nos. Jag skulle själv aldrig avla på en tik som är väldigt osäker, för en rädd hund är en som kan bli aggressiv.
Dotter Disa 3 år och mamma Alva 6 år tittar ut över den östgötska skärgården vid Isnäs på Vikbolandet där de bor stora delar av året.
Liselottes tips till folk som går och funderar på att skaffa hund är att ta det lugnt och inte slå till på första bästa. Det man ska göra, menar hon, är att läsa på om olika raser och hitta en som passar i det liv man lever. Hon är själv registrerad hos Svenska kennelklubben och tycker det är en bra idé att titta vilka uppfödare som finns för den ras man har tänkt sig.
– Det är viktigt att träffa uppfödaren och tiken. Att man får en bra kontakt så att man kan vända sig till uppfödaren om det blir problem med något.
Det är också viktigt att känna att man tycker om tiken för hon präglar sina valpar och deras beteende kommer likna hennes.
– Får man träffa hanen också är det en lyx. I mitt fall nu blir det lite svårt för han bor i Skåne.