Det är tidig eftermiddag i hamnen Pilgrimsbo i Vrena. Vid nedförsbacken bredvid det rödmålade bykhuset vandrar en skara människor ned mot den anrika ångbåten s/s Munter. Den ligger förtöjd ett tiotal meter från kröken som leder Vrenaån vidare mot sitt utlopp i Hallbosjön.
– Välkomna ombord, säger kapten Anders Forssman, och placerar den provisoriska landgången mellan strandkanten och båtdäcket.
Dagens körning går ut mot Hallbosjön i västlig riktning, och pågår i ungefär en timme. Till sin hjälp under dagens körning har kapten Forssman två maskinister, Leif Paulsson och Arne Olander, samt jungman Karin Gustafsson.
Totalt är vi sju resenärer, plus besättningen, som gästar ångbåten den här eftermiddagen. En av dessa är amerikanskan Clare Green, boende i Warwick, Massachusetts, som gör resan tillsammans med sin vän Judith Lambert.
– Det är jättevackert här, väl värt resan från Warwick. Naturen är underbar, och det är så grönt, säger hon.
Inne i skeppssalongen blandas doften från den vedeldade ångpannan med den vaga oljedoften som uppstår i värmen från den outtröttliga propelleraxeln. I lastutrymmet under fördäck hivar Leif regelbundet fram vedträn till maskinistkollegan Arne, som undan för undan hivar in dem i elden.
– Det brukar gå åt ungefär två skottkärror vedträn under en sådan här resa, säger Arne, och plockar fram en ostmacka från dagens matsäck.
Det är överlag en väldigt internationell skara som gästar ångbåten just den här dagen. Med på resan finns också Willie Taylor. Han är också från USA, men boende i Kanada. Vi får reda på att han är före detta proffs i amerikansk fotboll.
– Jag spelade collegefotboll i Florida och fortsatte sedan på elitnivå i Wisconsin. Jag älskar Sverige. Hade jag vetat om att det var såhär fint för 50 år sedan hade jag nog flyttat hit, säger han.
Några koppar kaffe senare, och en och annan kanelbulle, glider vi åter in i Pilgrimsbo.
– Thank you kindly, sir, säger Willie till kapten Forssman, innan vi alla lämnar ångbåtsdäcket för den här gången.