I dag är Vrena på många sätt en idyll. Kafé Munter ligger precis vid Hallbosjöns strand.
En raggarbil har stannat till i närheten av kafé Munther. Ryktet om det pittoreska fiket vid Hallbosjöns strand har spridit sig utanför lilla Vrenas gränser – men just i dag har kaféet stängt och bilen vänder.
På vägen ut från parkeringen passerar raggarbilen ett par vimplar som slår i vinden: Här kan du hyra kajaker, är budskapet.
– Kajakuthyrningen startade i år. Det händer fortfarande nya saker. Vi befinner oss i en uppåtgående spiral, säger Karin Andersson, som också är ordförande i Vrenabygdens intresseförening.
Orten med ungefär 650 invånare är idyllisk. Men så har det inte alltid varit. Förvandlingen är remarkabel och gör att orten översvämmas av intresserade människor, när det nu 24–26 maj hålls landsbygdsriksdag i Nyköping, med hela Sörmland i fokus.
För 15 år sedan befann sig Vrena i en nedåtgående spiral. Den negativa utvecklingen tog fart när Saint-Gobian Isover AB 2003 slutade med stenullstillverkning i sin fabrik. I ett slag förlorade över 70 personer jobbet.
Det ena gav det andra. Runt 2010 var det inte bara skolan som var hotad. Även den lokala butiken var på fallrepet. Och bensinmacken blev något av en skamfläck.
– Alla som åker igenom Vrena ser bensinmacken. Den var förfallen och full med klotter. Det var den bilden människor fick upp i huvudet när de tänkte på Vrena.
SN publicerade en nyhetsartikel om nedgången. Budskapet var ungefär: Vrena – en ort som inte finns, minns Karin Andersson.
– Det där rörde upp en del ilska. Men på sätt och vis var det ju rätt.
På Vrena grönt är det bråda tider. Anette Forsberg jordar tomatplantorna. Hon är också med i styrelsen för friskolan i Vrena.
"För mig är de familjen Vrena", säger Anna Sandhäll, som arbetstränar på Vrena grönt. Hon talar om Anette Forsberg och Mika Niemi, som förutom Vrena grönt är engagerade i en rad verksamheter på bygden.
Janne Andersson jobbar på den lokala butiken. "Vrenaandan? För mig är det hjälpsamma och snälla människor", säger han.
Artikeln gav Vrenaborna en injektion. Hembygdsföreningen och vägsamfälligheten kallade till möte och Vrenabygdens intresseförening bildades. Tanken var att Vrenabor och entreprenörer skulle hjälpa varandra att utveckla bygden – det som lokalinvånarna gärna kallar Vrenaandan var född.
För Anette Forsberg och Mika Niemi på Vrena grönt är det bråda tider. Nu när värmen har kommit kan tomatplantorna jordas och Vrena grönt är en av dem som ska få besök av landsbygdsriksdagen.
Tillsammans med en grupp andra drivna entreprenörer förkroppsligar paret Vrenaandan. När Swedeponic 2012 beslutade att stänga växthusen tog de över och startade sin egen verksamhet.
Bensinmacken var på fallrepet. I dag har den en egen pizzeria, som ibland har öppet till 01.00 under heglerna. "Då har vi fest", säger Ahmad Bakkar, som jobbar i pizzerian tillsammans med Nawar Bakkar.
Mika Niemi var dessutom med och räddade den lokala butiken, är aktiv i Vrena IF och i intresseföreningen. Anette Forsberg var med och räddade ortens skola.
– När kommunen beslutade att skolan stänga startade vi en friskola. Då hade vi cirka 35 elever. I dag har skolan över 130 elever, berättar hon.
Ett annat exempel på Vrenaandan är det lokala snickeriet, AH Eriksson och söners möbelsnickeri. Ägarna tog över den förfallna macken, som förutom fungerande bensinpumpar i dag också har en pizzeria.
Hur orkar ni?
– Det kan bli väldigt mycket. Men vi arbetar ju inte 18 timmar per dygn på samma ställe, utan vi far runt på olika saker. Det ger energi. Och vi inser att det som är bra för bygden också är bra för oss och våra verksamheter, säger Anette Forsberg.
"Skolan är Vrenas hjärta. Det var enormt viktigt att den kunde räddas", säger Carina Jonsson, skolans vaktmästare.
Vrenaandan är att hjälpas åt, anser Karin Andersson, föreningens ordförande. Andan bärs upp av ett antal eldsjälar, som lagt ner all sin energi för att få en vändning till stånd.
Vad händer när eldsjälarna inte orkar längre?
– Ja, det funderar vi också på ibland. Vi försöker få in yngre krafter i föreningen men det går lite trögt. Vi har ju inflyttning av barnfamiljer men de kanske måste få bo på orten ett tag först.
Och kanske är det hälsan som tiger still, funderar hon.