Mitt emellan väg 52 och väg 53 ligger gården inbäddad i grönska. Sedan familjen flyttade till Tärnö har mycket hunnit hända. Kostallet har blivit ett toppmodernt gäststall där väggar kan flyttas för lättare rengöring och för att kunna anpassa utrymmet till många olika ändamål. Det gamla bryggeriet kommer så småningom att bli restaurang med glasveranda och utsikt mot utomhusbanan. Uppe vid den ståtliga mangårdsbyggnaden från 40-talet finns en padelbana.
Men det är bakom alla byggnader, som man kan se från genomfartsvägen, som den verkliga pärlan döljer sig. Byggnaden som lyfter verksamheten till den största inomhusanläggningen i Sverige och dit fler och fler internationellt kända tränare och ryttare söker sig – det maffiga ridhuset.
Den är stor som en fotbollsplan, har en yta som är anpassad för internationella tävlingar och är helt gjord i trä. Limbalkarna som håller upp taket väger 24 ton. I höst invigs det men redan nu har man börjat använda sig av den.
Tina Ratcovich Eriksson och Dan Eriksson visar runt. Det är hightech på allt. Ebb- och flodridbanan, som hela tiden behåller samma konsistens och varken blir för torr eller blöt eller kräver mycket arbetskraft, en ljusanläggning som passar för TV-sändningar, ett "domartorn" som kan förvandlas till kontrollrum om man ska hålla konsert, dörrar som öppnas med ett knapptryck eller med två fingrar. Handikappanpassning och många toaletter och duschutrymmen.
Alla byggnader är i stort sett sammanbyggda för att göra arbetet lättare även vintertid. Allt förutom stallarna är målade med falurödfärg.
– Det blev en specialbeställning till Falun, skojar Dan Eriksson.
Båda har en ridsportsbakgrund. Tina Ratcovich Erikssons föräldrar drev Rocklunda ridskola i Västerås, vilket är Sveriges äldsta ridskola med 52 år och Dan Eriksson har ridit i samma lag som Tinas pappa Rolands fru Lena Nilsson. Nu är det döttrarna i familjen, Filippa och Junie, som syns ute på tävlingsbanorna.
Att köpa och sälja hästar har varit en liten del i verksamheten så här långt, men det är i det stora ridhuset företagets kärna kommer att vara. Här ska tävlingar och träningar hållas, med andra kulturella evenemang och mässor. Tina Ratcovich Eriksson är hemlighetsfull men det finns planer för stora hästtävlingar.
– Det som Sverige behöver framför allt är tävlingar inomhus. Vad vi tittar vi på är när Oslo, Helsingfors och Stockholm har sina internationella tävlingar, då vi har ryttare redan här. Skulle vi kunna platsa där emellan kanske? Säger hon.
– Det är många som tävlar nere i Europa så tanken är att hålla dem kvar i Sverige. Och det är en ekonomisk fråga också och en miljöfråga, så Sverige behöver fler sådana här tävlingscentrum, säger Dan Eriksson.
Redan när paret såg området första gången såg de dess potential. Drömmen om att bygga nytt på Värmdö slängdes på gödselstacken och i stället vågade paret att ta chansen utanför Vrena.
– Dels var det den vackra naturen. Det är magiskt vackert här, men det var en väldigt stor gård, säger Tina Ratcovich Eriksson.
– Det var svårt att få bygglov på Värmdö också och här hade man kommit en bit på väg. Det var det som avgjorde, flikar maken in.
Men det paret såg framför sig är inte alls det man nu byggt.
– Vi tänkte inte att det skulle bli så stort. Från början ville vi bara skapa den bästa träningsanläggningen för sporten, men det blev mycket mer än så.
Att ta hand om de som inte rider eller håller på med hästar har sysselsatt dem lite extra.
– Det finns fina cykelvägar, lerduveskytte, fiske. Det ska vara ett helhetskoncept när man kommer hit. Och det ska vara på toppnivå för häst och ryttare, säger Tina Ratcovich Eriksson.
På ridhusets ena kortsida finns stommen för en restaurang och ett gym för träningslystna. Det finns 30-40 sängplatser i byggnader på gården. Det finns planer att öppna en butik för häst- och jaktmänniskor.
– Bara fantasin sätter gränser, säger Tina Ratcovich Eriksson.
Hur mycket kalaset kostat vill ingen gå in på – "det är en bra fråga, nästa fråga" och "de stora investeringarna är gjorda" säger Dan Eriksson – däremot att man tänkt på att arbeta bort alla problem som ridanläggningar i dag står inför.
– I dag har vi producerat 1,7 megawatt på våra solceller så vi producerar 500 kilowattimmar för att kunna bli så självförsörjande som möjligt och det finns planer på att värma hela gården med sjövatten. Här odlar vi vårt eget foder. Det stora problemet för många anläggningar just nu är att de har dyra driftkostnader, vi har försökt bygga för framtiden, säger Dan Eriksson.
Det finns ett naturligt miljötänk och återanvändning, även av gödseln. Allt är noga genomtänkt och effektiviserat. Till och med i den hinderpark som nu håller på att byggas.
– Vi har ett hinder kvar att göra. Ett pride-hinder. Och vi vill ha något som ingen förväntar sig, ett nytänk. Vi har försökt att koppla ihop hinderparken så mycket som möjligt till miljön, som klocktornet på en av byggnaderna därborta, näckrosorna och björkarna.
Har det tagit för mycket tid i anspråk?
– Det tar lite tid att göra det här sakerna om de ska bli bra och hittills har vi gjort väldigt mycket på kort tid, säger Dan Eriksson.
Vem har tålamodet?
– Det har vi nog båda. Det vi brinner för är att vi tänker utanför boxen. Vi har bollat med varandra mycket vad vi än ska göra. Allt från att skapa rabatterna till att bygga ett ridhus på 5000 kvadratmeter. Och jag tror att gården i sig ger energi tillbaks. Det är alltid roligt att öppna dörren till stallet, säger Tina Ratcovich Eriksson.
Hur ser framtiden ut, om ni tänker tio år framåt?
– Det är att vi drar, vi kommer att ha för mycket att göra, säger Dan Eriksson skrattande.
– Drömmen är att kunna bo här utan att vara involverad i allt jobb. Vi måste ha någon som styr upp tävlingarna, en organisation. Det är ett tungt jobb, träningarna kan vi ta hand om.