Det nya beslutet från regeringens, Liberalerna och Centerpartiets sida oroar mig. Det hela handlar om att man ska införa en bankskatt för att kunna finanisera i den nya miljardsatsningen på försvaret. ´

För mig är det ganska tydligt att detta är ett strategiskt genomförande från regeringens sida; detta beslut splittrar de borgerliga partierna ännu mera. På senaste tiden har det onekligen varit ett tydligt faktum att de borgerliga partierna har varit splittrade när det kommer till vissa beslut och åsikter i och med “januariöverenskommelsen” mellan S, MP, C och L. Efter detta genomförande från regeringens sida (plus C och L) blir det ännu tydligare hur splittrade de borgerliga partierna är numera.

Det som oroar mig desto mera är det faktum att för bara några månader sedan stod före detta alliansen och var gemensamt emot regeringens finansiella förslag gällande försvaret. Men nu är det alltså uppenbart att regeringen har fått med C och L på det hela, och det oroar mig starkt. Det är så tydligt att det resulterar i en mycket stor, ännu större besvikelse från de som sympatiserar med före detta alliansen, som kanske röstade på C och L, för att man sympatiserade en alliansregeringen.

Det är uppenbart att Moderaterna är kritiska mot beslutet - och så även jag. För någon dag sedan skrev Elisabeth Svantesson följande: “Om S,C,L och MP stryker friår och familjevecka behöver de inte höja skatten för att finansiera försvaret.”. Detta yttrande tycker jag är väldigt klokt och konkret eftersom att det ger ett tydligt perspektiv på hur synen på prioriteringar, rent ut sagt kan vara så skeva; hade man valt att prioritera annat än friår och familjevecka så hade man inte behövt införa en bankskatt.

De flesta är med största sannolikhet medvetna om det faktum att den parlamentariska situationen efter det förra valet inte direkt upplevdes som enkelt att lösa. Men det som skedde då (Januariöverenskommelsen), är något som jag än i dag anser vara rentav oförlåtligt, trots att den parlamentariska situationen såg ut som den gjorde efter valet. Nu anser jag, och förmodligen andra som en gång sympatiserade och röstade för en alliansregering, att detta är ännu mera oförlåtligt och mitt förtroende minskar därmed drastiskt. Det är en oförskämd och ful stil av regeringen att agera på detta sätt; att för det första införa en bankskatt, men också, därmed även göra så att splittringen mellan de borgerliga partierna blir desto större, större än vad de blev som en konsekvens av Januariöaverenskommelsen. Detta beslut drabbar många negativt.

Katrineholm