2017 stod SSAB i Oxelösund för mer än hälften av de sörmländska koldioxidutsläppen. SSAB:s totala utsläpp (hela koncernen) sägs stå för motsvarande 2.5 miljoner thailandsresor per år.
Med detta för ögonen är det lätt att säga att vi måste alla hjälpas åt att se till att SSAB Oxelösund får fram den el som krävs för att ställa om från koks- till vätgasdrift i framställandet av stål. Att lägga ner och sluta producera stål i Sverige är inte aktuellt. I vilket annat land skulle en så framåtsyftande och miljövänlig process äga rum om inte här?!
Sverige som land står inför stora utmaningar vad gäller elkraften. Elen finns men distributionen av den haltar. Ju mer elektrifierade vi blir desto större krav ställs på ledningsnätet.
En så stor fråga som den om högspänningsledning mellan Hedenlunda och Oxelösund får inte hanteras på det sätt som Vattenfall gör. Vi måste tänka smart, på helhet redan nu. Den mängd el man nu dimensionerar för kommer inte att räcka för framtida behov. Ska man göra ett så stort ingrepp och en så stor satsning är det bättre att ta ordentlig höjd för helheten.
Att inte gräva ner ledningarna för att de kan komma att grävas av är lika tokigt resonerat som engelsmännen gör när de drar vattenledningarna utanpå husen för att kunna hantera när de fryser.
Kan vi ha hela Sveriges datakommunikation nedgrävd - på sina håll på ganska undermåliga djup - så kan vi ha kraftledningar nedgrävda, följandes redan befintlig infrastruktur. Det ger mycket mindre påverkan på människor, djur och natur. I längden är det mycket mer samhällsekonomiskt klokt tänkt.
Eftersom vår mark hemma eventuellt kan komma att beröras av dragningen har jag redan i somras flaggat för att jag kan komma att hamna i en jävsituation och därför förpassat mig från de möten, samtal och beslut som berör kraftledningsdragningen utifrån min roll som kommunalråd. Däremot fortsätter jag företräda mitt parti, som gruppledare i debatten, tillsammans med mina partikamrater.
Det är oklokt att fortsätta den inslagna vägen. På grund av det ifrågasatta samrådet, den korta svarstiden och det bristfälliga underlaget som har givits att ta ställning till, så anses inte den nu föreslagna dragningen vara den bästa lösningen. De utmaningar Sverige står inför föranleder att ärendet borde lyftas upp på en högre nivå och betraktas i ett större perspektiv. Det finns nämligen ingen skräpmark. Alla framtida större ingrepp måste det tas ett stort genomtänkt helhetsgrepp på. Planerna som ligger på bordet nu duger inte.