Det är en rejäl skandal som skakar Sverigedemokraterna inför sista veckan av EU-valrörelsen. Partiet petar sitt fjärdenamn för "illojalitet". Delvis, men inte enbart, verkar detta vara kopplat till en händelse där SD:s förstanamn tafsade på en partikollega vid en fyllefest under ett partievenemang.

Peter Lundgren, partiets förstanamn, erkänner också de grundläggande omständigheterna. Kristina Winberg, det petade fjärdenamnet, säger sig både ha sett och spelat in ett vittnesmål om detta med den drabbade kvinnan (Expressen 20/5). Några direkta konsekvenser för Lundgren blir det inte. Partiledaren Jimmie Åkesson bedyrar att Lundgren har partiets fulla förtroende (DN 20/5). Winberg stryks ur EU-listan och sparkas ut ur partiet, bland annat på grund av "klandervärt och omdömeslöst uppförande", för att citera pressmeddelandet.

Det var just Kristina Winberg som i intervjuer inför valet förklarade att Ungerns ledare Victor Orban var hennes förebild – och gärna såg en sådan kraft som statsminister i Sverige. Till och med inom SD var det mindre smart att hävda. Åkesson tvingades i Agendas tv-debatt att markera avstånd till utvecklingen och ledarskapet i Ungern. Winberg verkar fram till uteslutningen ha haft sitt främsta stöd i krafterna kring den främlingsfientliga sajten Samhällsnytt, som tidigare hette Avpixlat.

SD är inte ett parti som andra. Dess två företrädare i parlamentet - Lundgren och Winberg – har inte varit särskilt synliga. Lundgren säger sig ha jobbat på att ta plats i transportfrågorna och han har utan tvekan ett engagemang på området. De två Sverigedemokraterna rankas av nyhetssajten Europaportalen likväl som de minst aktiva av de 18 svenska europaparlamentarikerna under den senaste mandatperioden.

Att SD nu inte längre vill att Sverige ska lämna unionen utan i stället vara med för att, om vi tolkar partiledaren rätt, montera ned unionen inifrån, verkar inte ha påverkat opinionen negativt. Det är något annat än EU-motstånd som driver väljarströmmarna, sannolikt invandringsmotstånd och ett ”antietablissemang” med vaga konturer.

Intressant nog kommer det inte att göra så mycket till eller från i SD:s valrörelse att ett toppnamn sparkas ut och att förstanamnet hamnar i en tafs och kladd-skandal. Toppkandidaterna är inga kända spjutspetsar ens för SD:s egna väljare.

Skandaler och SD är som att säga att vatten är blött. Väljarstödet brukar påverkas ytterst lite. Men. Om, skriver om, detta skulle ge en opinionseffekt iform av fallande stöd under de närmaste dagarna fram till valet, då vore det någon form av tecken på att Sverigedemokraterna kan vara på väg att bli ett parti som andra.