Politik Vänsterpartiet i diktaturernas tjänst. Vad innebär det att ett parti gör upp med sin historia? För en sådan process finns ingen checklista, ingen tydlig slutpunkt. Betydligt lättare är det att se när ett parti inte har gjort det. Med dessa ord inleds en ledare i Svenska Dagbladet på 50-årsdagen (20 augusti) av Praginvasionen då V:s gunstlingar i östblocket krossade demokratirörelsen i Tjeckoslovakien.
V har aldrig tagit avstånd från sitt kommunistiska förflutna. Inom V lever kommunismen än i denna dag. Jonas Sjöstedts företrädare Lars Ohly deklarerade tydligt att han var och är kommunist. Han är inte ensam.
Klarast lyser kommunismen inom V:s unga falang. De döljer inte sina sympatier. Inte ens våldet förnekar de, de tillämpar våld. Därvid lag skiljer de sig inte från dagens bruna. Deras ideologier visar på skrämmande likheter. Under 30-talet förekom uppenbart samarbete mellan brunt och rött. Vi får inte vara främmande för att så åter kan ske.
Förnedrande för V är att de aldrig gjort upp med sin brutala behandling av de svenskar som som sökte lyckan i 30-talets s.k. arbetareparadis Sovjet men hamnade i GULAGS slavläger med avrättningar. De få som återvände till Sverige förnekades och förnekas än i denna dag av V. På sin tid Gudrun Schymans avståndstagande från återvändare var vedervärdig och får inte glömmas då hon ännu bevarar sin ursprungsideologi.
I grund och botten finns ännu alltför många inom Vänsterpartiet som bekänner sig till kommunismens ideologi och världssyn, som devot gick i Sovjetunionens ledband.
Röst på V är en påminnelse av de stöveltrampande ideologier som under trettiotalet krossade demokrati och människor.
Lars Blomqvist