Mitt Nyköping. En tvungen miljöutopi, för framtida generationer, en överlevnadsfilosofi.
Det började den 17 oktober 2009. Jag skrev till ”NYSAM FRIENDS”. Angående ”Bästa stadskärnan 2012” och ”Nyköping 700 år 2017”
Man måste satsa för att vinna. Våga vinn. Satsa i lågkonjunktur och du vinner på sikt. Eftersom berörda enheter inom Nyköpings kommun efterfrågar idéer från invånarna angående stadskärna och miljö har jag vågat mig på ett förslag. Det gäller att göra centrum mer tillgängligt för kommuninvånare och folk utifrån. De flesta av oss är bekväma och kör ända in i centrum trots problem med trafik och parkering.
Att detta också är till nackdel för miljön förtränger man. Vi människor reagerar på detta sätt och förväntar oss att någon annan skall göra något. För det första måste det få kosta om något skall göras oavsett vem som sitter vid rodret.Det måste få kosta för kommun, affärsidkare och kommuninnevånare i form av skattepålaga.
I mitt förslag finns inte någon ekonomisk beräkning, den biten hoppas jag det finns folk inom kommunen som kan tackla.
Mitt förslag bygger på att anlägga två stora parkeringar vid södra respektive norra infarten samt ta bort biltrafiken i den inre stadskärnan.
En stor parkering byggs vid Idbäcken bakom COOP Extra som idag ej är utnyttjat, alternativt ett gärde i anslutning till Gumsbacken samt en stor parkering vid Påljungshage mellan köpcenter och bostadsområde. Från dessa parkeringar anlägger man en eldriven spårlinje enligt följande.
Idbäcken, Västra Storgatan, Östra Storgatan, Stockholmsvägen och Påljungshage som en ringled.