I en tid av försämrade skatteprognoser och en inbromsning i konjunkturen är jag, precis som de flest överens om att kommunal verksamhet ska bedrivas hållbart. Jag tänker i det här fallet på den ekonomiska hållbarheten, kommunallagen säger att kommuner ska ha en god ekonomisk hushållning i sin verksamhet.
Hur är det med en god ekonomisk hushållning, när allt fler av Nyköpings kommunala skolor på sistone överskrider budget? I ett desperat försök att ”rädda” upp rektorers bristande kompetens gällande ekonomistyrning skjuter BUN till medel i form av förändrad beräkning av elevpengen.
Den så kallade ”SALSAN”, alltså ingen kryddig sås eller latinamerikansk dans utan en statistisk modell tillmäts nu en allt större betydelse. Här omsätts modellen till en socioekonomisk strukturersättning i elevpengen, baserad på bland annat föräldrarnas utbildningsnivå, andel elever som är utlandsfödda och kön.
Det är riktigt att elevpengen enligt lag ska fördelas utifrån behov men vad blir konsekvenserna?
Jo, nämligen att tusenlappar flyttas från den ena eleven till den andra och på det hela miljoner från den ena skolan till den andra.
Det finns ingen generell mall för hur landets kommuner ska fördela elevpengen, vilket resulterar i att Nyköping är en i raden av kommuner som skapar godtyckliga beräkningsmodeller för hur lagen ska tillämpas. För alla de fristående skolaktörer som bedriver verksamhet för vår framtid, d.v.s. många av Nyköpings alla elever behöver rätt stöd och rimliga förutsättningar kunna ges även i framtiden.