Den aktivistiska klimatrörelsen har under senaste tiden brottats med interna stridigheter. Extinction Rebellion (XR) är en av de mest framträdande aktivistgrupperna som uppmärksammat klimatfrågan. Det skulle dock vara att göra demokratin och klimatet en otjänst om vi lät klimatfrågan lämnas åt en grupp löst sammansatta aktivister.
XR i Tyskland har tagit avstånd från ledaren Roger Hallam. Förra veckan talade han förminskande om Förintelsen som han benämnde som en ”skitsak”. Han ansåg att Förintelsen fått för stor uppmärksamhet i landet, eftersom folkmord skett på så många andra ställen under 500 år. Förintelsen är ”just another fuckery” enligt Hallam.
Uttalanden har lett till ramaskri inom den tyska XR-fraktionen, såväl som i hela Tyskland. Kommentaren har gjort att den tyska fraktionen tagit ”entydigt avstånd från Roger Hallams yttringar som bagatelliserar och relativiserar Förintelsen”. De riktade även kritik mot att Hallams uttalanden ”lamstår” klimatrörelsen som helhet. Ett av alla hans kontroversiella uttalanden är att han ser demokratin som ett hinder för klimatarbetet (SvD 20/11).
Hallams extrema åsikter ringar in problemet med löst sammansatta aktivistgrupper. De är duktiga på att uppmärksamma specifika sakfrågor, men de saknar de politiska strukturerna för att leverera reell förändring. Det är också därför som löst sammansatta grupper med det goda, men alltför diffusa målet att ”rädda klimatet”, lockar till sig människor från alla håll och kanter. Det innebär också att individer med minst sagt demokratifarliga åsikter får en plattform att uttala sig från.
Politiska partier har vad Extinction Rebellion saknar – demokratiska processer. XR lyfter frågan, men det som verkligen behövs är att världens politiker inser allvaret och agerar inom sina egna led. Det är först genom att förankra politiska beslut som världens ledare kan komma överens om klimatets framtid.
Om klimatet ska räddas kan vi inte låta extremister diktera klimatfrågan och riksdagspartierna bör inte ge dem den luft de inte förtjänar. I veckan publicerade Moderaterna en film med titeln ”Ja till klimatsmart teknik, nej till ’klimatdiktatur’” (19/11). M:s val av att lägga klimatsmart teknik i relation till en ”klimatdiktatur” är inget annat än att förenkla klimatfrågan enligt extremisternas narrativ.
Det finns i nuläget inget riksdagsparti som förespråkar nedmontering av demokratin. Det finns däremot extremister som skriker högljutt om det på torgdemonstrationer. Vad som kanske var ett enkelt sätt att skapa en konflikt som inte finns leder dock inte till några framsteg i klimatfrågan. Tvärtom fördummas klimatdebatten ytterligare.
Klimatet behöver ansvarstagande, men det kräver också att riksdagspartierna inte skapar falska dikotomier där en klimatdiktatur framställs som ett seriöst alternativ. Klimatet behöver inte fler extrema förslag, utan ett sänkt tonläge och ett större politiskt ansvarstagande från våra folkvalda politiker.