Den största utmaningen för folkhälsan är det faktum att den psykiska ohälsan ökar, särskilt bland barn och unga. Mellan 1985 och 2014 har den psykiska ohälsan fördubblats bland unga, hälften av dagens 15-åringar upplever att de lider av psykisk ohälsa. Det är skrämmande siffror som borde få fler att agera.

 

Enligt Folkhälsomyndigheten finns det två huvudsakliga faktorer som negativt påverkat ungas mående. Den förstnämnda orsaken är de höjda kraven på arbetsmarknaden. I dag krävs det oftast en gymnasieexamen för att få ett till synes ”enkelt jobb” i en butik. Den andra faktorn som påverkar måendet är situationen i skolan. Ökade krav och osäkerhet inför vad som förväntas av en, såväl som bristande skolfunktioner pekas ut som delorsaker till den negativa trenden.

 

I veckan meddelade regeringen – i enlighet med januariavtalet mellan S, C, L och MP – att den tillsammans med Sveriges kommuner & regioner slutit upp bakom en ny satsning mot den psykiska ohälsan. Totalt kommer 1,7 miljarder kronor att skjutas till för att främja psykisk hälsa, samt att tidigt möta psykisk ohälsa med vård och stöd. Skattepengarna kommer främst att riktas mot suicidprevention, barns och ungas psykiska hälsa, mobila psykiatriteam och till personer med exempelvis beroendeproblematik och diagnoser. 

I satsningen pekar regeringen ut att tillgänglighet till BUP har varit en prioriterad fråga som trots tidigare insatser fortfarande lett till försämrad tillgänglighet. Allt fler barn behöver få hjälp och det har gjort att köerna har växt. Det har varit svårt för regionerna att hålla målet om att kunna ge en första mötestid inom 30 dagar. Under valet 2018 rapporterade SVT att drygt hälften av barnen har fått vänta i mer än en månad på en första mötestid,. Tre av 10 fick vänta längre än 60 dagar på att påbörja behandling efter första mötet (SVT 6/2 2018).

 

Regionerna får sammanlagt cirka 370 miljoner under 2020 för att satsa på den psykiska hälsan bland barn och unga. Det kan låta som mycket pengar, men i sammanhanget är det relativt lite med tanke på tillgänglighetsproblemen inom barn- och ungdomspsykiatrin. De 370 miljonerna fördelat på 21 regioner är 17 miljoner kronor som dels ska korta köer, öka samverkan och dels öka vårdkvaliteten. Inte ens i ett optimistiskt scenario hade summan varit tillräcklig för att enbart klara av den psykiatriska vårdgarantin om max 30 dagar för ett första möte. 

Regeringens ambitioner är många, men medlen är små med tanke på uppgiften. Den blygsamma satsningen kanske bidrar till ett litet förmågelyft, men det kommer olyckligt nog inte förändra situationen i grunden.

 

Om den psykiska ohälsan ska minska bland barn och unga räcker det inte att endast målen stakas ut. Det är främst finansieringen som är den sista och avgörande pusselbiten, men det är också den bit som är allra svårast att genomföra. Den nya satsningen är ett steg i rätt riktning, men det är en lång väg att gå för att på allvar korta köerna och garantera en säker vård till Sveriges barn och unga.

Den som vill gå till botten med den psykiska ohälsan måste se det för vad det är – hälsa kostar både tid och pengar. Om vi vill att nästa generations medborgare ska må bättre måste större satsningar till än några miljoner hit eller dit.