Det är inte bara regerandet som har ett pris. Det finns även en prislapp för den släpper fram en regering.

Opinionsmätningar är inte hela sanningen, men ytterst sällan är det något helt felaktigt. I Statistiska centralbyråns stora partisympatimätning för maj går det att skönja ett antal tydliga linjer i hur stödet för partierna förändras. Den tydligaste är att Centerpartiet backar jämfört med valet i september och senaste mätningen i november, statistiskt säkerställt, minus 1,7 till 6,9 procent. De väljare som inte längre ger C sitt stöd har dock inte gått till Liberalerna, som noteras för minus 1,8 jämfört med senaste riksdagsvalet. Den del av väljarkåren som bekänner sig till uttalat liberala partier är i SCB-mätningen svaga 10,6 procent.

Detta är priset för Centerpartiets och Liberalernas beslut att släppa fram regeringen Löfven efter avtalet på 73 punkter i vintras. Trots att det just finns ett antal tydliga liberal reformer i detta avtal. Utvecklingen kan ses som att väljarna helst vill se att något sker innan mittenpartierna får förtroende – eller att de förlorade väljarna är direkt skeptiska till att liberala krafter öppnar för socialdemokratiskt regerande. Det senare gör återhämtning av väljarstöd mycket svårare.

Den strategiskt knepiga förändringen är alltså inte den mindre andel tidigare C-väljare som nu stödjer Miljöpartiet eller en del liberalpartister som nu hellre stödjer C. Det är de väljare som har gått till andra Allianspartier som kan bli mer svåra att få tillbaka.

Moderaterna har under våren utlovat "garanterat" borgerlig politik, detta som en skiljelinje mot de liberala partiernas kompromiss med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Det är ett retoriskt grepp som är lätt att förstå – och svårt att försvara sig mot för Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L). Men det verkar inte alls ha gett M råg i ryggen. Partiet minskar med 3,8 procentenher sedan valet, det svagaste SCB-läget för M sedan 2002. 16,0 procents stöd är en kalldusch för Ulf Kristersson och M-ledningen. Med undantag för KD verkar det som Allianspartierna mår som opinionsmässigt bäst när de är mer sams än bråkar.

Kristdemokraternas opinionsutveckling är ett kapitel i sig. Det väljarflöde som såg ut att pågå under våren mellan Moderaterna och Kristdemokraterna var ingen synvilla. Det har tydligt påverkat opinionen. Trots att detta inte gick att utläsa av resultatet i EU-parlamentsvalet. Med plus 6,8 procentenheter kan KD rankas som första halvårets opinionsvinnare, även om siffrorna kan ha dalat en del under sista EU-valsveckan. Partiet har lyckats locka nya väljare på ett sätt som bara kan matchas av Alf Svenssons mest gyllene tider.

När KD med sina 13,0 procent kryper närmare Moderaterna, blir Sverigedemokraterna landets näst största parti i mätningen med 17,1 procent. KD-ledningen med Ebba Busch Thor i spetsen jublar över sitt, men kanske skorrar det något när opinionsuppgången i huvudsak betalas av Moderaterna. Visserligen minskar SD, men bara med beskedliga 0,4 procentenheter jämfört med valresultatet i höstas.