Efter att Iran har tvingats erkänna att dess militär var ansvarig för nedskjutningen av ett civilt passagerarplan från Ukraine International Airlines, skakas landet återigen av protester mot regimens förtryck. En demonstrant citeras via sociala medier av nyhetsbyrån Reuters: Regimen ljuger om att vår fiende är Amerika, vår fiende finns precis här!
Sådan är diktaturen. Medborgarna ska lyda, inte försöka förändra. Mothugg ska kväsas, invändningar bestraffas.
Det iranska ledarskapet är en samling islamister som försöker hålla iranierna i okunskap om världen utanför och underblåser aggressiv antisemitism, ett hat mot det västerländska och odlar en obligatorisk ledarkult. Det pågår ett blodbesudlat politisk-religiöst förtryck mot all form av opposition. Homosexuella avrättas, kvinnor som vill leva mer sekulärt misshandlas och bestraffas – och så vidare. Illdådet mot passagerarflygplanet är ingen enstaka händelse, det är ett led i diktaturens sätt att vara.
Nedskjutningen – och de inledande försöken att sopa undan bevis – har med rätta kritiserats av omvärlden. Tillsammans med undersökande journalistik från exempelvis Bellingcat, vittnesmål och bilder i sociala medier, tog Kanada täten, ett av de länder som förlorade många medborgare i dådet. Premiärminister Justin Trudeau höll en skarp linje med krav på svar, utan att överdriva. Om det inte varit för kanadensiska påtryckningar hade Irans erkännande kunnat dröja - och spåren suddats ut än mer.
Sverige har tassat mycket mer försiktigt. Det följer den veka linje och inställsamma ton som svenska UD haft under en längre tid gentemot Teheran. Detta är ännu en del i svensk Mellanöstern-politik som gör att vi hamnar i ett alltför nära sällskap med diktaturer. Mellan diktatur och demokrati finns ingen tredje väg. Det är ändå ett steg i sund riktning när utrikesminister Ann Linde (S) i SVT:s Agenda inte jollrade med i den iranska regimens försök att lägga ansvaret på USA.
Iran måste ta sitt ansvar fullt ut för illdådet, misstag eller ej. Det krävs en oberoende, internationell utredning av nedskjutningen. De bevis som inte redan har förstörts av regimen och dess underhuggare får inte gömmas eller manipuleras. Offren – i Sverige, i Ukraina, i Iran och i Kanada bland annat, måste få upprättelse. De anhöriga ska ges full insyn i vad som skedde – och ansvaret för dådet ska vara tydligt.
Vi bör också visa att vi hör och ser protesterna mot ayatollornas styre. Det iranska folket behöver friheter – politiskt såväl som religiöst - och har rätt till demokrati lika mycket som vi.
Det brukar heta att den svenska diplomatin försöker ta hänsyn till svenska handelsintressen, att den iranska marknaden är värdefull och mycket står på spel. Bilden är något överdriven. Under 2019 minskade exporten till Iran kraftigt, med 83 procent jämfört med 2018. Andra diktaturer i närområdet, som Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, genererar betydligt mer handel. Inte heller dessa stater ska ursäktas för vare sig förtryck eller andra övergrepp.
Handel är ett verktyg för att på ett mer fredligt sätt än konflikt åstadkomma förändringar i mer demokratisk, frihetlig riktning inom en förtryckarstat. Det får aldrig vara en ursäkt för att behandla diktaturer med silkesvantar.