När han öppnar dörren ber Georg Andrén om ursäkt för röran. Han och hustrun Maria har ännu inte kommit helt i ordning efter att de flyttat tillbaka efter tre år i Guatemala. Att flytta är något Georg har gjort lite oftare än de flesta.
– Pappa jobbade på dåvarande ASEA och blev latinamerikachef. Vi bodde i Spanien och Colombia, och på en rad ställen i Sverige. Har man som barn flyttat runt så tror jag att man kan få en otålighet och en rastlöshet i sig. Så var det i alla fall för mig. Och när jag och min fru fick erbjudande om att bo i andra länder, kände vi att det var något som vi som familj också ville göra.
Det röda huset i Ålberga har varit familjens fasta punkt under deras flyttar och äventyr ute i världen. Georg har under åren arbetat på bland annat Riksbanken, som universitetslärare i ekonomi, på Svenska kyrkans rikskansli med globala ekonomiska rättvisefrågor, på utrikesdepartementet, och hos Sida. Han har också jobbat tidigare på Diakonia, då på plats i Sydafrika. Då följde hela familjen med.
– Det var de första åren efter att Nelson Mandela valts som president, och det fanns en stor smärta efter apartheid. Men det fanns också en otrolig vilja att bygga upp sitt land.
Georg jobbade under ett halvår också på Zambias ambassad.
– Det gav lite mersmak, och jag sökte ett till ambassadörsjobb efter det. Just det landet fick jag inte, men de sa då att de behövde en ambassadör i Guatemala. Då visste jag ungefär var Guatemala låg men inte mer än så. Barnen var utflugna, och det slutade med att jag och Maria bestämde oss för att göra det här.
Guatemala är ett land som präglas av inbördeskriget som pågick i över 36 år. Det finns fortfarande många oläkta sår. Ett av Georgs stoltaste ögonblick som ambassadör var när han och flera andra ambassadörer, trots att de blev tillsagda av regimen att låta bli, valde att närvara och stötta en grupp kvinnor vid en rättegång.
– De hade utsatts för övergrepp av militären under krigsåren, och det hade aldrig tidigare prövats i guatemalansk domstol. Kvinnorna satt med sjalar över sina ansikten, och när domen föll, och de fick rätt, reste de sig gemensamt och tog av dem. De hade fått upprättelse. Vi var där som representanter, för att visa att omvärlden sett dem. Det var en viktig signal.
Den första september tillträdde Georg som generalsekreterare för Diakonia, ett jobb han direkt kände att han ville ha när det meddelades att förra generalsekreteraren skulle pensioneras.
– Jag har ju jobbat i organisationen tidigare, och har sett vad den gör. Det finns en solid värdegrund och en schysst hållning där man alltid sätter kvinnan längst ut i kedjan i fokus, det är hennes perspektiv och problem och förslag på lösningar som ska leda oss. Att se till att hennes barn kan gå i skolan, att hon lever skyddad från våld, att hon kan försörja sig. Vi är inte en kvinnorättsorganisation, men det feministiska perspektivet är viktigt.
Om du tänker framåt – vad finns det för utmaningar inom Diakonia du vill att ni arbetar med?
– Vi kan bli ännu bättre på det här perspektivet. Vi på huvudkontoret kan ju tycka att våra egna tankar och idéer är bra, men det gäller att passa sig lite tror jag, inte bli självgod. För oss ska det alltid vara viktigast med det lokala samarbetet. Sedan tror jag vi kan göra oss mer kända i Sverige, låta folk veta om allt bra vi gör.
Diakonia vilar på kristen grund, och Georg har haft en tro sedan unga år.
– Det började redan i gymnasiet. Skolan låg vägg i vägg med Tibble kyrka, och deras kafé var liksom platsen vi gick till för att hänga. När jag träffade Maria och även hennes familj blev det något jag sakta växte in i, och kände var rätt för mig.
Tro är dock inget krav från organisationen.
– Diakonia har sin kristna grund, men det enda kravet som finns är att man delar våra grundläggande värderingar om mänskligt värde, om respekt och värdighet. Våra samarbetspartners kommer från alla religioner, och ute i världen är det en styrka med en sådan grund. Ute i världen är de sekulariserade Sverige lite udda, på många platser är religionen en del av vardagen för oerhört många människor, och något som ger trovärdighet.