För två år sedan bestämde sig Johanna Törnqvist för att lyfta upp skräpet på piedestalen:
– Jag gillar utmaningen. Jag är tvungen att använda material och göra någonting vackert, oavsett hur svårt eller fult materialet är, säger Gnestabon.
En chipspåsklänning blev startskottet på kollektionen Precious Trash som inte sett sin like, som fick Landstinget Sörmlands kulturstipendium 2015 och många människors engagemang.
– Folk började känna till att jag samlade på skräp. De hörde av sig och började skicka in sitt.
Skräpet skulle komma att styra och inspirera hennes kollektion:
– Jag får ofta frågan om jag står och väljer skräp i mataffären, men hela projektet handlar om konsumtion och hur vi värderar och förhåller oss till olika material. Det går ut på att jag ska använda skräp. Inte nytt material, säger hon.
I jakten efter andra personers sopor bestämmer hon sig för att ta vissa spår med särskilda typer av material.
– Jag samlar det jag får plats med, skrattar hon. Jag klipper sönder och syr ihop och klipper sönder igen. Och så testar jag mig fram och ser vad det kan bli av det.
Johanna slås av konsumtionhetsen och hur snabbt trender vänder, kläder kasseras och mängden produkter som förpackas.
– Jag tycker att det är lite absurt hur vi köper och slänger så lätt i dag. Hur är det möjligt att vi inte värderar materialet och arbetet som lagts ner?
De snabbt växande sopbergen inspirerade henne redan från starten:
– Jag tänkte mer och mer på de här frågorna och blev mer radikal i mitt tänkande. Jag tänkte att jag inte ska köpa något material längre, utan använda material som blir över. Skräp.
Men designern vill inte pracka på sina egna värderingar på andra.
– Jag vill helst inte ta fram några pekpinnar. Jag vill att folk ska reflektera över hur de konsumerar, utan att tala om vad som är rätt och fel.
Hon utbildade sig till modedesigner på Studio Bercot i Paris 1990, och fick en närmare inblick i branschen.
– Det är den som jag ifrågasätter nu, säger hon.
Johanna följer inte linjen som hon menar är ekologiskt och socialt ohållbar. Hon följer inte heller skolbokens teknik- och materialtips. Hon bygger sina klänningar som skulpturer. Bit för bit.
– Jag syr inte riktigt som man ska sy, utan på det sätter som jag alltid har gjort. Jag provar på mig själv eller på en docka. Och jag bygger upp klänningen. Jag jobbar inte med mönster.
– Och särskilt när man jobbar med skräpmaterial, går inte det riktigt heller, tillägger hon.
Johannas Presious Trash utställning visas upp i Höganäs första juli. I december kommer den till Nyköping.