Kommuner som växer kraftigt på somrarna har stor nytta av sina sommargäster. De konsumerar, ger liv och rörelse åt bygder som under de mörka tiderna på året är betydligt mer stilla. Semesterorterna med ett stort utbud av landsbygd, natur, kust och sjö utgör ett av Sveriges vackraste skyltfönster. Sommartider – kom och lek en sommarlek.
Men nej, nej – allt är inte frid och fröjd, ens i vanliga fall. Den som inte är skriven i sin sommarkommun betalar inte skatt direkt till dess utbud av kommunala och regionala tjänster. De omfattande smittskyddsinsatserna har förstärkt den problematiken. Därav socialministerns besked: Den som behöver hemtjänst bör inte semestra utanför hemkommunen.
Det är och blir inget förbud, men väl en åthutning. Ingen vill rimligen sätta någon i kommunarrest. Men det kostar på. Populära semesterkommuner får betydligt fler invånare på sommaren och då ökar behovet av skattefinansierade tjänster. På ett mer begränsat skatteunderlag, de skattebetalare som lever där också när dagarna är korta och höstmörkret äger vyerna.
Lägg därtill det krisläge som råder. De flesta kommuner och regioner redan hårt pressade. Därför kommer nu propåer till regeringen från ett antal "sommarkommuner" i Västsverige om att kunna neka hemtjänst till sommar- och fritidsboende. Ingen vill riskera ökad smittspridning med en hemtjänst som inte har personal nog.
Ersättningen för hemtjänst i annan kommun är inte anpassad efter utförarens kostnader, utan den är samma som i hemkommunen. Detta är en del av helheten där mindre sommarkommuner med ofta högre skattesatser får mer att betala under sommar- och ferieperioder. Inte bara för vård och omsorg, utan också för annan kommunalskattefinansierad service som avlopp och brandskydd.
Socialministern och regeringen duckar i nuläget. Men det behöver tas på stort allvar.
Utjämningssystemet må vara en mildrande faktor liksom den kommunala fastighetsavgiften. Vissa ersättningsnormer kan säkert skruvas på. Men är det verkligen tillräckligt? Inte för den som lyssnar till de kommuner som förväntas leverera mer än de har kapacitet eller pengar till.
Vi anar en framtid där fler av oss är mindre bundna än i dag till en specifik plats för att jobba. Då blir de här konfliktytorna bara mer skarpa. Hemtjänst i semesterkommuner är en fråga. Lägg till all annan kommunskattefinansierad service som även deltidsinvånare kan dra nytta av.
Hushåll som kanske till nästan hälften av tiden bor i fritidshuset, släkttorpet eller fjällstugan på annan ort, lägger i dag all sin inkomstskatt i en kommun, inte fördelat på två. Detta bör - vill ju inte låta alltför tvingande här - ses över. Går det att fördela en viss del till kommunen med sommarhuset? Kan andra skattebaser flyttas från statligt till kommunalt? Det är bra och välkommet med den kommers som semesterresor och fritidsboende ger, men den offentliga kostnadssidan bör också uppmärksammas.
Låt oss åtminstone undvika ett läge där den som behöver lite extra hjälp i vardagen inte ens kan lämna sin hemkommun för en kortare tid. I förlängningen kan ingen regering eller socialminister ducka för den problematiken.