Snökanonerna går för fullt i Ryssbergsbacken ännu.
Den 18 januari ska Ryssbergsbacken öppnas. Dagens efter firas World snow day, som är en internationell snödag, med en kokt korv till alla som köper dagspass.
Men innan dess är det en del fixande och trixande kvar. Då hjälper det inte att högerhanden är fixerad med spjälor.
– Det hände nog för två veckor sedan, men det var först i går som jag kollade med en läkare. Från lillfingret på knogen ända fram till tummen är det som ett rakt streck. En spricka. Risken är att alla fem benen går av, men då kanske det läker fortare än nu när det är en spricka, säger Sofia Eriksson lakoniskt.
Du riskerar mycket för backen?
– Ja, någon måste ju vara här, ha ha. Nej, vi har faktiskt haft bra med bemanning i år. Den lokala skidklubben (Noak) har verkligen ställt upp, mer än vanligt. När min fyrhjuling gick sönder häromdagen var det en medlem där som lånade ut sin privata till mig. Men från och med lördag natt till söndag kommer jag låsa alla byggnader och så kommer jag åka över hit varannan timme. Och natten mot måndag sover jag nog här.
Sedan snön började falla över Nyköping och temperaturen sjönk under nollstrecket, har Sofia Eriksson varit helt fokuserad på backen. Familjen bor bara 800 meter från den, så hon har jämt jouren.
– Det tar sex-åtta minuter med fyrhjulingen att ta sig till backen. Men om det är jättekallt och något går sönder så måste det åtgärdas direkt. Eller om det börjar brinna i ett elskåp. I natt hade jag till exempel åtta samtal innan jag vid fyratiden sa till dem som jobbade i backen att "nu får det gå som det går, jag måste sova", säger hon.
Sofia Eriksson är dock snabb att fylla på med en förklaring.
– Jag har sagt åt dem att ringa en gång för mycket än en för lite. Det är dyra grejer vi har här uppe. Men det frestar på min sömn.
Nu den sista veckan innan öppningen blir det än intensivare.
– Sambon har jobbat mycket så vi har knappt setts, som mest kanske fem timmar per dag. Nu ska vi försöka käka tillsammans i varje fall.
Någon skulle kanske kalla dig tokig?
– Ja, det är lite så kanske. Men det börjar ta ut sin rätt. Jag orkar inte lika mycket längre.
Det gäller att passa på när det är lite kallare. Under helgen ska snön schaktas ut över backarna.
Den här helgen ska snömassorna som finns i backen schaktas runt. Det hjälper bland annat sonen William Sköld till med.
– För nästa vecka blir det plusgrader så då får backen bara ligga och flyta. Någon natt när det är lite kallare får vi pista den, men det finns annat att göra. Ankare ska hängas, alla skidskoleelever ska kontaktas, nät ska sättas upp. Men vet man bara vad som ska göras så går det.
Efter sabotaget av snökanonerna innan jul har det varit lugnt på den fronten.
– Polisen har varit här titt som tätt efter att jag gjorde polisanmälan och så har jag själv sovit här ensam och med barnen. Min lilla chihuahua morrar åt vad han än hör, vakthund nummer ett även om han är liten.
Friluftsfrämjandets hus har blivit som en andra bostad för Sofia Eriksson under vinterhalvåret.
Familjen har som vanligt varit till stor hjälp. Alla har sina sysslor i backen, till och med fyraåringen.
– Ja, jag utbildar nog backens framtida personal, säger hon med ett skratt.
Varför ägnar du vintern åt Ryssbergsbacken?
– För att jag tycker det är kul, men jag börjar tröttna. Just skidskolan och att se alla glada ger mig energi att köra på. Sen är det svårt släppa något man byggt upp till vad det är idag. Men för att orka längre behöver vi bli en starkare grupp som hjälps åt året runt så att inte allt ligger på mig/sambon och styrelsen, säger Sofia Eriksson.