Ryssbergsbacken under annandagen.
– Det är lite läskigt.
Rebecka är snabb att erkänna att när man står på Ryssbergsbackens topp så är det ganska långt ned till botten av densamma och den väntande liftkön.
– Och jag vet inte hur jag ska använda mig av liften. Men det får pappa förklara. Det är väldigt roligt att åka i varje fall. Speciellt att hoppa det där hoppet, säger hon och pekar utåt sluttningen.
Familjen Johansson, pappa Markus och barnen Rebecka, sex år, och Oliver, nio år – mamma och minsta syskonet värmer sig inne i Friluftsfrämjandets stuga – spenderade annandagen i backen.
Friluftsfrämjandets backgrupp hade lyckats med förutsatsen att öppna Ryssbergsbacken under juldagen. Trots att all annan snö runtomkring backen smält bort på grund av duggregnet, var underlaget ändå ganska bra för de som letat sig ut till backen.
– Den är bra, bekräftar Oliver.
Både snabb och hård kommer det fram också.
Han och Rebecka har redan varit ute och testat backen med slalomskidor, nu ska de försöka sig på snowboard också.
– Men jag har stått på den redan, säger Rebecka.
– Hemma.
Medan Oliver plockar på sig grejerna själv och åker ned till liftkön får Rebecka vänta på att pappa första ska få på sig sina skidor och sedan hämta en glömd hjälm. Under tiden hinner hon bli lite nervös.
– Jag har ont i foten, men jag har satt på plåster på den, säger hon förnumstigt.
– Nu ska du tänka att du surfar. Sträck ut armarna så här och så böjer du lite på knänen, säger pappa Markus och visar.
....och med pappa Markus hjälp så går det ganska bra.....
Rebecka gör som han säger, och efter någon minut åker hon några meter utan hjälp. En träningsdag till och hon kommer att susa nedför backen utan problem själv.
Det återstår bara att se hur länge snön ligger kvar i backen.