Egentligen skulle Lucas Lavin ha varit i San Francisco nu. Ett bra år på junior college i USA med bra spel i skolans lag skulle ta honom till nästa nivå där spel och studier skulle kombineras.
En svår knäskada i början av höstterminen fick honom dock att vända hem till Sverige för att rehaba både kroppen och ekonomin.
– Jag och mina coacher bestämde att jag skulle komma tillbaka på semestern och visa upp mig för att kunna bli rekryterad, men det sket sig ju ganska ordentligt, konstaterar Lucas Lavin.
Han hade dock tur som var i Sverige, på flera sätt. För här har han varit mer fri att kunna träna och leva jämfört med de gamla studiekamraterna på den amerikanska västkusten.
– Jag tror de är ganska avundsjuka. Andra svenskar som jag pluggade med där borta satt inlåsta i tre veckor i karantän, så här är det lite mer frihet.
"The land of the free and the home of the brave" är alltså Sverige nu?
– Haha, jag vet inte om jag tycker att de är så fria där borta, men de gillar att snacka som om de är det.
Trots distans till USA tycks Lavin ändå ha dragit en jackpot. Tack vare kontakter mellan coacher inleddes samtal med University of Northern Colorado.
– De har kollat på matchfilmer och så har vi pratat på telefon. Inte det lättaste att bygga en relation så, det är enklare att möta en person och förstå vad de vill. Dessutom är det svårt att visa vad jag kan när jag varit skadad, hur långt jag kommit med min rehab och hur knäet ser ut. Men de vågade ta en chans, jag är taggad och det här ska bli kul.
Hur känns kroppen nu då?
– Jag är inte clearad för att sprinta, men jag känner mig bättre än innan. Stabil i knäet och hela kroppen, det ska inte vara några problem att spela i augusti. Coronaviruset och skadan har förstört mycket, helt klart, jag har i stort sett bara haft extrem tur att nu ha fått det jag fått. Jag kommer komma ut på topp trots att allt gått åt helvete de senaste åtta månaderna.
Hur var livet i USA fram till skadan?
– Inte flashigt. Jag delade rum med en annan svensk och vi betalade mer för ett rum med våningssäng än man gör för en etta i Sverige och skolan var inte heller gratis direkt. Vi hade inte ens råd att betala bussen vi hoppade på och av. Det var mycket hårdare än jag trodde det skulle vara. Hårt men kul och jag växte mycket som person av att gå igenom det.
Man får känslan att ni var lite som 1800-talets emigranter?
– Ja, nästan. Man måste gå igenom lite hårda tider för att komma ut starkare. Jag tror det gör en till en bättre människa att leva dåligt ett tag.
Han beskriver livet i övrigt som lite enahanda. Skola och träning (uppemot sju timmar per dag) fem dagar i veckan, match lördag och så ledigt med företrädesvis vila på söndagar.
– Haha, ingen kyrka, även om det var en del religiöst snack där borta.
Guldet och lyckan syns dock i horisonten i Greeley. I och med transfern uppåt ska han kunna få ett eget rum och maten betald exempelvis.
– Det kommer bli 100 gånger bättre. Högre nivå, större skola, billigare stad. Det blir inget lyxliv, men jag är ju där för att spela fotboll, säger Lucas, som gissar att han kommer plugga något inom hälsoområdet.
Colorado, och så ditt efternamn. Med tanke på vad hockeylaget heter där och hur miljön är: har du berättat vad ditt namn betyder?
– Jag har faktiskt inte berättat det ännu, men nu när du säger det så måste jag ju göra det! Jag hade helt klart missat det.