Jag minns hur jag med förvåning reagerade över att väggarna skakade där i omklädningsrumskorridoren. Onyxforwarden Marcus Johansson var fullständigt rasande efter att laget klappat igenom borta mot Tullinge i en grundseriematch i februari. Visst handlade det nu på papperet "bara" om tappad serieledning, men allt var tydligen inte frid och fröjd.
När allt kom omkring i mars månad tog sig laget ändå samman och hade inga problem att fixa en playoffplats. Väl där blev det ny förlust i Tullinge, men i det resterande kvalet gick Onyx rent.
Stökigt var det på flera sätt runt det avgörande kvalmötet med Älvsjö, men till slut var det Onyx som fick jubla över säkrad allsvensk plats och vi får väl hoppas att pommacfläckarna torkades upp ordentligt i Västertorpshallen...
Samma helg hade ytterligare ett av SN-områdets lag, Trosa Edanö, glädjen att få fira allsvenskt avancemang. Efter en säsong av överlägsenhet i division 2 var det dock inte av direkt egen kraft laget tog steget. Dagen efter bortasegern mot Åkersberga fick tjejerna, på läktaren i Björkestahallen, glädjas åt att ärkerivalen Nykvarn hade fixat 2–2 hemma mot värsta motståndaren om en allsvensk plats, Karlstad.
Onyx har sedan ångat på och tagit allsvenskan med nästan samma storm som division 1 tagits tidigare. Trosa Edanö har som väntat haft det tyngre som färskt allsvenskt lag. Men på något sätt verkar det, åtminstone inte utåt, bekomma laget. För jag har sällan sett spelare som haft så roligt åt att utöva sin sport. Det är ständiga leenden på spelare när jag letar arkivbilder och från uppvärmningar jag minns från säsongen. Med lite tur/skicklighet får laget snart även glädjas åt den första allsvenska trepoängaren.