Klockan sju på morgonen stod jag utanför bilfirman med matsäck, packning och kamera.
Det var bara jag och några hundägare ute i Nyköping denna arla morgonstund. Ni vet när det är så få människor ute att man nickar förstående åt de man möter. ”Jaså, du har också tvingats upp ur sängen”.
Fast tvång är kanske ett hårt ord. Dels var det väldigt varmt trots den tidiga timmen, dels skulle jag till kanot-SM i Hofors – som ligger mellan Falun och Gävle. Dit åkte SN:s team (alltså jag) för att bevaka NKK:s duktiga ungdomar. Efter en längre resa på E4 norrut blev vägarna allt smalare, krokigare och av mer osäkert underlag.
När jag trodde att jag hade kört HELT fel såg jag en skylt som berättade att jag hade kört rätt. Vid en mindre sjö stod bilar uppradade vid skogsbryn och med viss tur hittade jag en parkering för min hyrbil. Det blev en rätt intensiv första dag. Mycket tack vare att
Nyköpingsungdomarna var väldigt duktiga och fullständigt paddlade hem medalj efter medalj. Det blev många segerbilder och intervjuer den där eftermiddagen.
När jag på kvällen kom till mitt hotellrum och skulle göra mig klar för att äta en bit mat (det hade inte prioriterats under dagen) kände jag hur varmt det var, alltså inte i rummet eller utomhus utan i mitt ansikte. Jag sprang mot badrummet och möttes av en mindre chock.
Mitt ansikte hade samma färg som en kundkorg i mataffären.
Förutom att jag lärde mig en hel del om kanoter dessa dagar var nog läxan att aldrig mer åka till Hofors mitt i sommaren utan solskyddsfaktor ännu större.