Och du börjar känna dig som hemma i Umeå?
– Ja, det här är mitt nya hem känns det som. Jag hittar bra här nu och Amanda (tvillingsystern som spelar i SSL-kollegan Örnsköldsvik, vår anmärkning) bor ju också häruppe i norr, så det gör att det känns ännu mer som hemma. Det känns väldigt bra här.
Och hur har steget från talangstarka RIG Umeå till världslaget Iksu varit?
– Jag tycker om den här klubben jättemycket. Har kommit in väldigt bra i det här och fått mycket hjälp. SSL är ju något nytt för mig med träningsmängden, belastningen och allting. Men Iksu är en väldigt inbjudande förening som är bra på att ta hand om spelarna.
Hur väl har spelet stämt då? Ni är i tabelltopp...
– I början var vi riktigt bra, men på senare tid har vi gått ner oss lite tycker jag. Vet inte om det är att vi blivit lite slitna – men vi spelar fortfarande bra. Men varje match är tuff. Men vi går verkligen in med inställningen att vinna varje byte, att vinna varje period. Vi har alltid med oss inställningen och ödmjukheten in i matcherna.
Det måste vara en alldeles ypperlig tränings- och utvecklingsmiljö för dig?
– Ja verkligen, vi känns riktigt starka och det märks verkligen på träningarna att det brinner i ögonen på alla. Det är inte glada miner i det förlorande laget på träningarna, haha.
Hur har det varit att ställas mot din tvillingsyster?
– Det var roligt eftersom vi tidigare alltid spelat i samma lag, eller på olika orter. Vi möttes ju i premiären och sedan igen den 21 december (Iksu vann med hela 16–1).
Blir det en del trashtalk och hetsande er emellan?
– Nja, vi brukar väl småhetsa varandra en del. Mest vem som kommer åka över sargen först, haha. Vi kan ju bli lite arga och har ju tävlat om precis allt under alla år. Vi är ju tävlingsmänniskor i vår familj.
Vad har Iksu som gör att ni försvarar guldet i slutändan?
– Gör vi jobbet om och om igen och lite till så ska det kunna räcka hela vägen. Det är allas mål att gå hela vägen.
Hur ser dina egna mål ut om vi blickar lite mer framåt?
– Den här säsongen är det ju SM-guldet och även att få spela Champions Cup efter jul. Och även komma med i A-landslaget i framtiden.
Vad känner du att du framför allt behöver utveckla för att ta steget till A-landslagsnivå?
– Det är nog framför allt att skaffa mig mer rutin. Det här är ju mitt första år i SSL och jag har inte så mycket erfarenhet. Men jag har inte så bråttom.
Och om vi blickar tillbaka lite, hur minns du ditt första SSL-mål?
– Det var mot Göteborg (seger med 16–1 på bortaplan, vår anmärkning). Jag fick bollen på bladet efter en kontring. Jag hoppas på ketchupeffekt, haha. Hittills har jag saknat det där sista lilla extra i avslutningslägena.
I ishockey får man enligt traditionen behålla pucken efter sitt första mål – fick du behålla bollen?
– Ja! Den får man även här.
Finns ett typiskt Sandra Svärd-mål?
– Ja, det finns det faktiskt. Det har följt med mig. Ett löst skott, ett ”höstlöv”. Fast det har alltid kallats ”Boric-skott”, haha (Sandra Boric Svärd är fullständiga namnet, vår anmärkning).