I närmast perfekta förhållanden, nästan någon grad för varmt, avgjordes den 31:a upplagan av Oppebylöpet på torsdagen.
Med landslagslöparen Andreas Jansson på startlinjen fick de andra något att jaga. Men 21-åringen från Oxelösund, numera tävlandes för Hässelby SK, gjorde processen kort med övriga startfältet.
– Jag tror de släppte ganska direkt. Jag öppnade med 2,52 på första kilometern. Lite girigt kanske, men man måste ju prova och se, sa Jansson.
32,52 i mål, efter 16,07 halvvägs, var två och en halv minut bättre än fjolårsvinnaren Christian Dahlmann.
– Men det var tungt. Banan är tuff och inte så snabb är min känsla, mycket uppför och svängar. Tror det är tredje gången de har den här sträckningen. Det är bra träning och jag tog det i stället för en vanlig träning, man får lite extra adrenalin av nummerlappen, menade Jansson, som var sent anmäld till start.
Säsongens stora mål är att kvala in till junior-EM i friidrott, 10 000 meter.
– 30,15 är kvaltiden. Jag tävlade i Danmark i helgen men bröt efter sex kilometer, det var tufft. Men jag ska försöka igen den 20 juni i Stockholm.
Han har distraherats lite av en fotskada de senaste veckorna.
– Men jag har sprungit varje dag ändå och i dag kändes det lite bättre, så det ska inte vara någon fara, sa Jansson.
En som klarade sin egen negativa smärtgräns (40 minuter) tidsmässigt var flerfaldiga segraren Hanna Windestam. Skvallret hade nått ut att hon firade 35-årsdagen med att springa Oppebylöpet – och vinna.
– Det är väl så här man ska fira när man har löpning som intresse? Men det kändes skit. Precis som förra året är jag inte särskilt tränad. Men hade det blivit över 40 minuter hade jag varit riktigt missnöjd, sa Windestam som klarade tiden med fem sekunders marginal.
Med ständiga smålut finner hon banan kämpig men samtidigt kul.
– Lite känsligt borta vid sjukhuset när det blåser, hörde att inte bara jag fick stånka borta i backen... Den gamla banan slog jag personligt på, men det var å andra sidan under mina toppår.
Nu har hon inga jätteambitioner eller tid att lägga på riktig löpträning, men hittar ändå kul lopp i närheten.
– Man ska aldrig säga aldrig, men jag blev ju veteran i dag och det hade varit kul att springa terräng-SM. Men nu ska jag hem och käka lite tårta, det tycker jag att jag är värd.