– Jag är lillebror, det syns väl?
FBC Nyköping-tränaren Ari Ruohonen tar fram sitt bredaste leende. Lördagseftermiddagens hemmamöte med Onyx H2-lag var inte bara ett lokalderby. Det var ett möte mot broder Tero som coachade det unga motståndarlaget.
– Vi har mötts tidigare och jag har aldrig förlorat mot honom, slår Ari fast.
Tero förtydligar:
– Vi har mötts en gång tidigare, det var när jag hade Flen i tvåan. Även då var det ett juniorlag jag hade, säger Tero.
– Hur länge sedan det är? säkert tio år sedan, fortsätter Tero.
Nu visste nog båda bröderna Ruohonen åt vilket håll matchen skulle sluta redan innan första tekningen var gjord. Onyx H2-lag är ett rent juniorlag utan några ambitioner på topplacering. Det har FBC, som innehåller en mängd lirare som huserat på högre nivå i seriesystemet.
– Det skiljer säkert 20 års rutin per spelare. Det skiljer i bolltempo, vi spelar lite naivt, säger Tero.
Dessa detaljer märktes också på planen stora delar av matchen.
– Men hade vi vågat redan i första perioden hade vi kunnat göra det obekvämare för dem, säger Tero.
Bland annat hade det unga Onyx då två rena frilägen som hastades bort.
Hemmalaget kunde bekvämt spela sig fram till en 4–0-ledning efter 20 spelade minuter.
– Hur viktigt det var att vinna över brorsan? Det är alltid viktigt. De hade inte en chans, vi spelade skjortan av dem. Det är egentligen inte så mycket att orda om, säger Ari.
När FBC behövde höjde laget bara tempot och fixade in nya mål.
– Men de ska ha en eloge för att de försöker hela matchen, säger Ari som fick flera återbud till matchen. Det sista strax innan lunch på matchdagen.
Vad är det då som skiljer de båda coacherna åt?
– Jag kan gå över lik för att vinna. Det kan inte han, säger Ari.
– Det har han helt rätt i, bekräftar Tero när han får höra vad brorsan sagt.
Fast denna lördag behövde Ari inte ta till något drastiskt alls för att vinna.