Linda Sandgren behöver inte packa någon väska för Parisresan, den är redan packad med de kläder hon får använda. Underkläder, ackreditering, pass och tandborste får hon dock inte glömma.
Dagarna före avfärd till den franska huvudstaden har Linda Sandgren, som är kommunikatör på SOK, inte mycket tid över för intervjuer. Men äta måste hon göra så vi sammanstrålar för en lunch.
Linda Sandgren hoppade in som vikarie på SOK inför Vancouver-OS 2010 och var sedan fast. Det var även i Kanada, på en scoutingrunda den tidigare golfaren hittade en ny sport – klättring.
– När jag såg den där klippväggen, the Chief utanför Whistler, så blev jag sugen. Jag ville hålla på med en sport som jag blev trött av. Så där och då köpte jag ett rep, säger Linda Sandgren.
Just den sporten vill hon gärna försöka få en glimt av under spelen och kanotslalom, men så mycket sporttittande blir det inte även om hon är på plats i tre veckor.
För det mesta börjar hennes dag vid sju på morgonen och slutar vid tretiden, ja efter midnatt alltså.
– Men jag har hoppas komma i säng vid tolv i år. Det är inga tidsförskjutningar den här gången så jag hoppas i varje fall det. Det är hektiskt och man går in i en bubbla. När OS är över vill jag bara vila.
Vad var ditt första intryck på ditt första OS?
– Att det var en stor operation och många olika grejer att hålla koll på. Och många förkortningar, akronymer kallas de väl. Så det var rena grekiskan för mig.
Under tre veckor byter Linda Sandgren sin arbetsplats, från Nyköping/Stockholm till Paris.
Linda Sandgren är ensam kommunikatör från SOK på plats i Paris. "Men vi har tre mediaansvariga som tar hand om deltagarna och slussar dem till presskonferenser. Tar de medalj startar en helt nyu cirkus" säger hon.
Den svenska OS-truppen i år består av 169 ledare. 83 stycken är tränare eller förbundskaptener, 28 är SOK-personal.
– Jag är den enda kommunikatören på plats från SOK. Min roll är att ha hand om webben och att uppdatera det digitala trupprummet. Tidigare hade vi en whiteboard tavla och det var mysigt, men eftersom alla deltagare är så utspridda i år så går det inte att ha en analog tavla, säger hon.
Men all personal från SOK får vara beredda att rycka in om något händer. Det kan röra sig om småsaker, som att skaffa en luftfuktare, till betydligt värre.
– Det svåraste jag varit med om? Ja, det måste ha varit under Sotji OS (2014). Då blev det problem för truppen att få upp vallabussen till tävlingsområdet. Det gick en serpentinväg upp till toppen. Alla skulle få stå där uppe sas det men precis innan OS så var det bara den ryska bussen som fick ett passerkort. Jag vet inte hur många timmar jag fick sitta på det där kontoret. Man skulle få en blankett ifylld och sedan stämplad i ett annat hus och för att ta sig in där måste man ha vissa rättigheter vilket inte jag hade.
Allt löste sig eftersom kvinnan på andra sidan skrivbordet till slut själv gick upp och stämplade pappret.
OS-pins är hårdvaluta under OS för en SOK-tjänsteman. De kan öppna många dörrar.
Hårdvaluta under OS är enligt Linda Sandgren pins.
– I OS-världen kan de lösa både det ena och det andra. Man har alltid med sig pins. Folk blir alltid lite mer hjälpsamma om man ger dem sådana. Generellt gäller det att vara vänlig men ändå stå på sig. Man kommer ingen vart om man bufflar på. Många av problemen uppkommer också på grund av språkförbistringar. När alla pratar engelska så blir allt supersmidigt som i Vancouver, men i spelen i Peking och Tokyo så tog det längre tid. Dels har de ett annat sätt rent kulturmässigt. Om de inte förstår något så säger de ändå inte nej och det kan ta ett tag innan man fattar att de inte förstår.
Men varje land har med sig volontärer som kan värdlandets språk och för det mesta även truppens språk.
– De är ovärderliga. I år har vi Jenny och en dansk Mårten. Jenny träffade jag första gången i Vancouver.
Hur är det annars med den egna franskan?
– Obefintligt, ha ha men det ska nog gå bra ändå.
Vad är det roligaste minnet från ett OS?
– Det är roligt när man ser aktiva ta sina medaljer. Man har lärt känna dem och hängt med dem under flera år och att då få se dem ta medalj, det är speciellt. Det gör mycket för dem och för hela truppen också. Nils van de Poel medaljer i Peking är det jag kommer ihåg mest just nu, men det ligger närmst i tiden också.
Armand Duplantis är en säker OS-guldmedaljör enligt många även Linda Sandgren.
Perseus Karlström tog EM-guld tidigare i somras och är het medaljkandidat även på OS.
David Åhman och Jonatan Hellvig, beachvolleyduon, kan ta en fin medalj till Sverige tror Linda Sandgren.
Maja Åskag från Eskilstuna fick en sen OS-biljett. Hennes tränare Robert Söderlind-Odin kommer från Oxelösund.
I Paris kommer fem deltagare med sörmländska bakgrund delta. Förutom världsettan Henrik von Eckermann (hoppning), Josefin Olsson (segling), Majsa Åskag (längdhopp), Perseus Karlström (gång) och Daniel Pettersson (handboll).
Ledarna härifrån är, Robert Söderlind-Odin från Oxelösund som är tränare för Maja Åskag, Tomas Svensson (ledare i handbollen), Patrik Jonsson (golftränare för damerna) och Siv Perseus (gångtränare).
– Och en av kockarna kommer från Eskilstuna, Tom Forsberg. Seglarna befinner sig i Marseille och ryttarna och golfarna i Versailles så där behöver vi placera ut egna kockar, säger Linda Sandgren.