En silverpeng på NM är väl en bra bonus?
– Helt okej, ser man bara till medaljen är jag nöjd. När det gäller vikterna fick jag skruva ner förväntningar eftersom jag tyckte att jag floppade på Universiaden i Taipei och det var så tajt inpå.
Hur lade du därmed upp taktiken på NM?
– Jag tittade mera på vad jag ville åstadkomma och valde att säkra resultat. Först var det säkerhetslyftning i ryck och var tvåa på ändå ganska måttliga 140 kilo där. Det var riktigt synd att två domare av tre dömde bort ett 150-ryck – som var riktigt nära. Juryn ändrade inte heller.
Så efter det var det mera att säkra silvret?
– Ja, först i alla fall, hade bara varit två kilo efter norrmannen om jag hade fått igenom mitt ryck på 150 kilo. Nu var det tolv och det går man inte i kapp i första taget, så det var bara att gå in och säkra silvret före finländaren och islänningen med 180 i stöt. Först lätt och sedan blytungt blev det då jag då bara hade att chansa på att höja till 195 kilo – gå för det. Det är ingen rimlig stegring men det var ändå inte jättelångt ifrån, men jag missade överstöten.
Men sammantaget ändå nöjd va?
– Ja, tvåa i Norden i supertungvikten, det får vara ett bra slut på den här tuffa tävlingsperioden. Det är turbulent i förbundet med ett par lyftare som "strejkar" så det var ändå viktigt för mig att åka hit – nu när jag fick åka direkt till tävlingen.
Din coach på Universiaden tyckte att du var för hård mot dig själv och satte upp väldigt höga krav – kan du lära dig något av det?
– Kraven måste nog bestå. Det är inte jag utan omvärldens höga resultat som styr dem. Jag MÅSTE ju dit, så de är inte förhandlingsbara. Målsättningarna i första stora mästerskapet och att komma dit på plats 14 dagar innan och vara med på jippon som invigning och sådant är saker som man får tänka igenom däremot...