– Det är klart att det är kul. Jag hade gärna fortsatt och sett att vi hade vunnit, men hade aldrig tänkt mig när jag började spela hockey att jag skulle vara med om att slå ett rekord från 1936. Ju mera man tänker på det och det sjunker in, desto sjukare känns det, säger Samuel Ward när SN-sporten ringer upp.
Det över 80 år gamla rekordet för längsta hockeymatch – mellan Detroit och Montreal Maroons – slogs natten till måndag av två norska lag. När Storhamar till sist brottade ner Sparta Sarpsborg i en kvartsfinal hade det spelats 217 (!) minuter.
– Det är väldigt speciellt. Det var svårt att greppa på natten, säger Samuel Ward, som motade nästan 100 skott.
Siffrorna är svåra att känna in. Vi snackar nästan åtta hela övertidsperioder i en match som startade 18.00 och slutade 02.33! Polisen i Hamar fick in efterlysningar från anhöriga som saknade sina respektive som bara sagt att de skulle på hockey.
– Det blev lite tommare på läktarna när vi kom ut efter varje periodpaus. Någon gång började de skicka upp NHL-resultaten på jumbotronen. Men så var även de matcherna slut. Då började man känna att det var något väldigt speciellt.
Det tidigare rekordmötet slutade 1–0. De målvakterna höll nollan i knappa 177 minuter. Ward släppte in en puck efter 28 minuter och sedan nästa efter ytterligare smått ofattbara 188 minuter.
– Efter sex övertidsperioder började det nästan kännas löjligt. Tempot i spelet sjönk mer och mer – kändes som att man hamnade som i trans.
Hur reagerade kroppen?
– Det är klart att det kändes fysiskt och det började bli riktigt sent också. Jag blev trött i huvudet. Det var faktiskt ingen större skillnad när vi gick ut till femte gentemot sjunde perioden, man harvade bara på. Men period nio, tio och elva var tuffare.
Det blev till att försöka få tag på nya bananer och choklad eller hur fyllde ni på depåerna?
– Det blev lite konstigt, men förutom bananer så käkade vi även våra matlådor som var beställda till efter ordinarie matchtids slut. Rent matmässigt tycker jag att det var lugnt. Men jag var allmänt utmattad. Och så kom det fram skavsår som man inte har haft tidigare. Grejorna väger ju typ 120 kilo när de är så blöta – och så blev handskarna hala.
Du spelade elva perioder med en och samma plockhandske?
– Ja, jag brukar bara spel med ett par och hade bara med mig ett.
Du funderade aldrig på att vilja byta och släppa in en piggare reservmålvakt en halv period?
– Jag tror mest att det hade blivit värre, periodpauserna var värst. Då stelnade man till och somnade nästan sittande på bänken...
Och så fick du släppa in ett mål till sist när Joakim Jensen blev matchhjälte...
– Han får som ett halvt friläge från kanten och kan kliva ner rätt långt. Det är ett slagskott från ganska nära håll, som hade kunna skett när som helst under matchen. Det var ett vanligt hockeymål medan det i övrigt var mycket puckar som de sköt från alla möjliga håll när de blev trötta.
Du har gjort en bra säsong va?
– Det har framför allt varit skönt att få spela mycket – med mycket förtroende. Gått bra på matcherna har det väl gjort, men vi har slitit lite med tabelläget hela säsongen och förlorat väldigt mycket hemma där vi har gått bort oss mera och släppt till farligare lägen.
För att kunna vinna kvartsfinalserien måste Sparta till att börja med lyckas ladda om just till en hemmaseger på tisdagskvällen.
– Visst är det en utmaning, men lika för oss alla i båda lagen. Det blir bara vila i dag så ska det nog gå.
Wards lag coachas av Lenny Eriksson, som nästan ledde Nyköpings Hockey till elitserien våren 2005. Lenny började tränarkarriären hos motståndaren Storhamar.
– Jag är nöjd med tränarupplägget och blev väldigt förvånad hur väldigt proffsigt det är även med målvaktstränare. Jag har hur mycket hjälp jag vill av en kille från Göteborg. Vi kollar matcherna på video och kan snacka om det jag känner. Det funkar bra, säger Samuel Ward.