– Jag har haft två tuffa år egentligen. Jag har haft problem med mitt lår, både fram- och baksidan. Det har spökat och de har inte vetat vad det är. Jag har varit hos många fysioterapeuter men ingen har kunnat ge något svar, berättar Ebba Tengroth Landquist.
Ingen kan fortfarande säga varför skadan kommer tillbaka, men Oxelösundstjejen har lärt sig att leva med problemet.
– Det lär har varit en sträckning från början och så blev det en överansträngning. Det har i varje fall varit frustrerande.
Men hon har faktiskt aldrig funderat på att sluta spela.
– Jag har hållit hoppet uppe. Jag vill inte sluta förrän jag kunde komma igång igen. Jag bröt benet på planen 2018 (när hon spelade i IFK Nyköping, vår anmärkning) direkt efter studenten. Då var jag borta från fotbollen i ett halvår så då fick jag prova på hur det var. Och jag saknade det väldigt snabbt. Jag tycker att fotboll är så kul så det fanns inte på kartan att ge upp.
Under studietiden bodde hon i Uppsala och spelade för Vaksala SK. När hon flyttade ned till Linköping 2022 blev det BK Kenty, där hon nu står inför sin tredje säsong. Den här gången med spel i division 2, laget halkade ur division 1 i höstas. Och i stället för att sitta på bänken hoppas Ebba Tengroth Landquist kunna vara med på planen igen.
– Det har varit tufft. Redan när jag bodde i Uppsala hade jag det tufft med låret och jag var inte med på en enda försäsongsmatch i Linköping första året. Det har var jättetungt faktiskt, nu när jag tänker efter.
Nu tränar Ebba på med laget men det har varit en hel resa att nå hit.
– De senaste åren har jag mestadels rehabat. Ibland har jag varit med en gång i veckan och tränat med laget. Jag har testat att inte springa alls under en period för att sedan trappa upp med fotbollen ibland. Det har varit ett pusslande. Jag har haft svårt tidigare att känna efter, jag vill bara köra på. Man vill inte känna av sina skador. Det är i varje fall min teori.
Och så har hon plockat upp boxningen, en sport som ligger i familjen. Mamma Josefina och storebror Kasper är både svenska mästare.
– Jag tränar måndagar och onsdagar innan fotbollsträningen. Jag var skadad så länge och frustrerad och pratade med familjen om det. Både Mamma och Kasper sa "testa något annat", "ta en paus". "Boxning är ju bra, där använder man inga lår".
Så hon skrev upp sig på en väntelista till Linköpings BK. Det dröjde länge och hon hann komma igång med fotbollen igen, men till slut var hon välkommen in i föreningen.
– Och jag var sugen och ville prova. Och nu tycker jag det är jättekul. Det har gett mig jättemycket också. Jag är inte så jättegammal, men jag har spelat fotboll väldigt länge så det var kul att testa något nytt. Det var kul att vara nybörjare på något, att vara nyfiken i vuxen ålder. Att känna att man inte har så mycket press på sig som man hade när man var yngre.
Det kanske är fler som borde testa det här? Att träna någon annan sport mitt uppe i karriären?
– Absolut. Speciellt om man hållit på med en idrott väldigt länge. Jag har haft prestationsångest, mycket press på mig själv, sådana saker. Då var det så befriande att träna något helt annat och känna att "nu gör jag fel och så frågar jag och lär mig något nytt". Det gav en nytändning till fotbollen också, att fortsätta vara nyfiken på sporten som jag har hållit på med så länge.