Pojken från slummen blev störst av alla

Argentinas regering har utlyst tre dagars landssorg, och konstigt vore väl annat.

Landets store son, "El Pibe de Oro" (den gyllene pojken), är död. Diego Armando Maradona drabbades av hjärtstillestånd på onsdagsmorgonen, i sitt hem i Tigre i utkanterna av huvudstadsområdet Buenos Aires, och lämnar ett gigantiskt hål efter sig.

Maradona var pojken från slummen som i sitt outtröttliga nötande på Buenos Aires gator utvecklade en teknik som få spelare kunnat matcha. Med sin låga tyngdpunkt och bländande bollkontroll sprang han ofta slalom runt motståndarspelarnas ben, och aldrig på ett mer ikoniskt vis än den 22 juni 1986.

Då, i VM-kvartsfinalen mot England i Mexico City, dribblade han med bollen klistrad vid fötterna av fem engelsmän och avslutade sin 60-metersrush genom att iskallt lägga in 2–0-bollen som lade grunden till Argentinas avancemang.

"Guds hand"

Lika (ö)känt är naturligtvis hans 1–0-mål i matchen, då han boxade in bollen med handen – "Guds hand", som han själv kallade det – men det blev på något sätt en bisats i det mästerskap som skulle bli Maradonas stora stund i den argentinska landslagströjan.

Maradona ledde laget hela vägen till VM-guld efter en 3–2-seger i finalen mot Västtyskland, och där någonstans blev han odödlig i hemlandet.

Minst lika stor är han i Neapel. Han blev världens dyraste spelare redan när han lämnade Boca Juniors för spanska Barcelona 1982, men den stora transferbomben var när han gick till Napoli för 6,9 miljoner dollar två år senare.

80 000 fans

Fler än 80 000 fans hade tagit sig till Stadio San Paolo i Neapel för att välkomna stadens nye hjälte när han anlände i helikopter. De blev inte besvikna. Maradonas bästa tid i karriären kom i Italien och han fick gudalik status när han ledde Napoli till klubbens två första ligatitlar, 1987 och 1990, och seger i Uefacupen 1989.

Men fansens uppskattning höll på att ta knäcken på Maradona, som fortfarande såg sig som en ordinär pojke från en simpel uppväxt. I Neapel inleddes också hans kokainberoende, och missbruket skulle följa honom resten av livet.

– Det här är en fantastisk stad men jag kan nästan inte andas. Jag vill kunna röra mig fritt. Jag är en grabb som vem som helst, sade Maradona om den dagliga uppståndelsen i Neapel, skriver BBC.

VM i Italien 1990 slutade i tårar när Maradonas Argentina förlorade finalen mot Västtyskland med 0–1. Året därpå fastnade han i ett dopningstest och stängdes av i 15 månader.

Hans sista landslagsäventyr var i VM i USA 1994, men det blev en sorti i moll. Maradona, åter lagkapten med nummer 10 på ryggen, inledde med ett klassmål i premiären mot Grekland, men i samband med matchen mot Nigeria fastnade han åter i ett dopningstest.

Tvingades till operation

Tiden efter spelarkarriären har varit en lång kamp mot alkohol- och drogmissbruket. Bara några dagar efter sin 60-årsdag i höstas lades han in på sjukhus för blodbrist och vätskebrist. Senare upptäcktes en blodansamling i hjärnan och han tvingades till operation.

I samband med att han skrevs ut från sjukhuset berättade hans advokat att Maradonas missbruksproblem blivit värre på sistone.

– Diego har genomgått sin kanske tuffaste tid i livet, sade advokaten Matias Morla då.