Isen har precis lagt ett lövtunt lock över den lilla konstgjorda viken på Brandholmen. Riktigt så lätt var väl inte Erik men efter att ha fått WBC-silvertitelmatchen lite plötsligt var det till att ta itu med vikten direkt.
– Så sent som veckan innan beskedet trodde jag inte det skulle bli nått. Innan unnade jag mig att käka vad jag ville, men nu drygt fem veckor innan match ligger jag i fas, säger Skoglund när han bänkar sig i soffan.
Vad innebär det?
– 83 kilo nu och det går neråt...
Hur tar du kilona?
– Jag käkar inte direkt lika mycket som veckan efter match, sedan kör jag mycket grönsaker och inte fel kolhydrater. Rätt kan man sammanfatta med...råkost, säger Erik och suffleras av sambon Angelica Sjöstedt.
Hur tänker du på Fieldingmatchen, får han matchen till tolv ronder och är så pass högt rankad är det väl ändå en rätt farlig match på bortaplan?
– Boxningsmässigt tycker jag att jag borde kunna dominera, så trots bortaplan känner jag mig ändå inte orolig om vi går tiden ut. Då har det varit svaga avslutningar och delade domslut i hans segermatcher.
Den stora faran är i stället nästan enbart tidigt i matchen, analyserar Skoglund:
– Det han har är att öppna starkt. När han får chansen att slå ut sin motståndare så är det inget snack. Rocky har ungefär samma styrkor som Callum Smith. Men han har mycket, mycket sämre försvar. Den här killen har visat lite vekhet ett par gånger också; träffar man honom i ansiktet hårt blir han groggy. Han kan dela ut en smäll men är inte lika duktig på att ta en...
Han knockade sin förra motståndare i första ronden, hur tänker du när du ser de sekvenserna på stream?
– Det var två veckor efter min match mot Callum – och inget vidare genrep att bara få en knapp rond.
Han ser det tvärt om – att han är helt fräsch efter ett långt träningsläger?
– Jag har större nytta av att gå tiden ut, tolv ronder med Callum Smith, än att knocka David Brophy i första ronden. Min match tog inte heller så mycket på fysiken. Jag kände mig fräsch bara någon dag efter matchen och hade gärna mött honom igen och fått revansch en vecka efteråt.
Har den brittiska tungviktsbataljen sålt ut O2 arena?
– Nästan, trots att de bästa ringsidebiljetterna kostar 60 000 spänn. Det är en otroligt uppsnackad match, ska bli kul att troligen få gå matchen före mot ytterligare en Liverpoolboxare.
En britt i en storarena i London, har du ingen ångest alls inför det?
– Det värsta som kan hända är ju att man går tolv ronder och blir bortdömd. Den enda risken är att man forcerar för mycket, men det är bara att slappna av. Jag är trygg med att det inte se bra ut för WBC med nya konstiga domarpoäng. De fick en del skit för det senast. Nej, jag tycker att det känns bra. Det är klart att skulle jag få boxas samma helg i Nyköping så skulle det vara mycket bättre, men marknaden styr...
När får du utländsk kvalitetssparring till gymmet i Nyköping?
– Vi går i gång 20:e med riktig sparring, då är farsan hemma från Spanien och vi kan köra alla tre. Hampus Henriksson var uppe och körde ett par sparringar. Och även om en kort southpaw är så långt man kan komma från Rocky Fielding så kände jag direkt att jag inte alls är lika rostig nu som inför den förra sparringperioden. Fysiken och boxningen är i princip på plats.
– Jag känner att vi lite kan upprepa det vi gjorde senast, bjuda in de sparringkillar som fungerade bra igen. Ja, vi ska göra lika fram till matchen – sedan ska jag övertyga lite mera och slå mera höger. Jag kommer att komma upp med flera serier och då kommer Rocky Fielding få det jobbigt...
Och vad är det stora syftet med att ta just det här bältet?
– Målet är att bli WBC-världsmästare och köra om Callum Smith på insidan. Jag hoppas att han vinner turneringen. Men han kan få problem redan mot Jürgen Brähmer och jag möter gärna vinnaren i Ali Trophy oavsett vem det blir...