Tobias Sörberg i aktion för sitt IFK.
Egentligen skulle man kunna tro att sportintresserade tvillingar oftast väljer samma idrott. Hockeybröderna Lundqvist är ett toppexempel på detta, även lokalt IFK-fostrade handbollstvillingarna Olle och Martin Gustafsson som numera spelar i Kärra i Göteborg.
Men faktum är att det mest vanliga är att tvillingar gör som Nyköpingskillarna Emanuel och Tobias Sörberg, alltså väljer olika sporter.
– Men vi började båda två spela innebandy och fotboll i Stigtomta när vi var små, säger Emanuel.
Men ganska snart delade enäggstvillingarnas sportintresse på sig.
– Jag började spela ishockey istället. Då hade jag inte tid med innebandy, säger Emanuel.
– Jag gick över till handboll ungefär samtidigt eller om det var strax efter, minns Tobias.
– Det var min mamma som introducerade mig, fortsätter han.
Inte så konstigt, mamma heter Sara Forsman tidigare handbollsmålvakt i IFK Nyköping.
– Fast i början hade man ju inte fasta positioner utan fick spela överallt.
Den självklara frågan är då om pappa Jörgen spelade innebandy och influerade Emanuel?
– Nä, han spelade fotboll men slutade tidigt, säger han.
Redan som tolvåring skippade Emanuel hockeyn och började med innebandyn igen. På den vägen är det.
Visst har det funnits rivalitet mellan dem under uppväxten.
– Vi spelade mycket landhockey på gatan när vi var små, då var det rivalitet. Men mellan sporterna har det aldrig varit det, säger Tobias.
Tvillingar brukar ofta, åtminstone en av dem, vara noga med att påpeka vem som är äldst.
– Det är jag, tre minuter. Men tre väldigt viktiga minuter, säger Emanuel med ett skratt.
Det har Tobias fått höra misstänker jag?
– Oja, väldigt ofta. Det var storebrorsan som bestämde. Och det vara alltid lite större att vinna mot brorsan.
Något Tobias ställer sig väldigt frågande till:
– Det var ju alltid jag som vann, skrattar han.
Men brödrakampen under uppväxten var förmodligen varken större eller mindre än mellan vilka syskon som helst.
– Nä, det var aldrig på liv och död, säger Tobias.
Att kolla när brorsan matchar är nu inget som är vanligt.
– Jag är dåligt på det, Tobias har nog kollat lite mer än vad jag har, säger Emanuel.
– Nä, han har väl aldrig tittat på mig, konstaterar Tobias.
Tur då att läktarstödet är stort från resten av familjen.
– Våra föräldrar är väldigt intresserade. De tittar nog på allt, säger Tobias.
– Och vår storasyster är också duktig på det, fyller Emanuel i.
Emanuel Sörberg i Onyx matchuniform.
Båda brödernas lag huserar runt nedflyttningsstrecket i sina respektive serier. Så det är viktiga lördagsmöten som väntar. Onyx och Emanuel är först ut. De gästas av Bele Barkarby efter ett tre veckor långt speluppehåll. Något Emanuel tycker varit välgörande.
– Jag tror det. Vi var nere i en liten svacka. Då var det bra att få ett avbrott och få en lite annan syn på det.
Hans analys av säsongen så här långt:
– Svackorna (i spelet) har blivit för djupa. Och då har vi haft svårt att ta oss upp igen.
För Tobias väntar sedan Gimonäs från Umeå, som till skillnad från brorsans motståndare också är indraga i bottenstriden. Han är tydlig på vad de måste undvika:
– Vi har haft en period i matcherna när vi tappar, det har inte alltid varit på slutet.
Tobias har extra tuff konkurrens:
– Tycker vi är tre bra målvakter, vi ligger på samma nivå. Det är bra att tränaren rullar på det och låtar alla spela.