William Hallberg hade blivit uttagen till U21-landslaget och försvann sedan från bandyisen. "Allting hade gått så bra innan dess och jag missade fyra-fem matcher till en början och så fick jag tacka nej till landslaget. Då kände jag att det inte var lika kul längre" säger Nyköpingskillen.
– Man har saknat bandyn från och till men det bara blev så. Mitt liv ändrades ganska mycket, jag skaffade sambo och mycket djur, säger William Hallberg.
SN får tag i honom på ett hotellrum i Västerås. Han jobbar med brandskydd och har galet långa arbetstider. Han och sambon bor på en gård utanför Nyköping men vardagskvällarna spenderas på olika hotell.
– Ju mer man jobbar, desto snabbare kommer man hem, säger han med ett skratt.
Att han nu börjat träna för det allsvenska laget ställer till det i det tajta schemat, men kompromissen är onsdags- och fredagskvällar.
2017 var William på höjden av sin karriär. Fram tills beskedet från läkaren hade allt gått som på räls. Efter ungdomsåren i Oxelösunds IK spelade han i Borgia och Nässjö IF. Där upptäcktes han av Tellus. Under Williams första och enda elitseriesäsong gjorde han 15 mål på 21 matcher och var lagets bästa målskytt. I samma veva blev han uttagen till U21-landslaget.
Bandylivet kunde inte ha varit bättre.
– Jag sa till några killar i laget att jag nog hade diabetes, men jag sköt upp läkarbesöket. Jag ville spela en viktig match i Västerås, deras tränare var landslagets tränare också.
För många betyder ett diabetesbesked kanske inte så mycket. För William var det allt.
– Det kom från ingenstans och jag ledsnade bara mer och mer på bandyn. Jag ledsnade egentligen på allt, inget var kul. Jag vet inte varför. Kroppen mådde bra men för mig var det som en dödsdom.
Kan det ha berott på att det gått så bra för dig fram till dess?
– Jag tror det. Jag hade inte varit skadad ordentligt innan dess. Jag hade spelat tre elitseriekval med Nässjö och när jag gick till Tellus så fortsatte det gå bra. Då ändrades allting. Det hade varit en sak om jag skadat mig men nu var det något som jag visste att jag skulle behöva leva med resten av livet.
William fortsatte spela bandy, men på halvfart. Först i AIK, sedan för division 2-laget IF Ulvarna, men inget var som förr. 2019 lade han av helt.
– Jag hade många bra killar i Tellus som jag hade kunnat prata med men jag grävde ned mig mer och mer, sedan flyttade jag hem till Oxelösund igen.
Under de första två åren efter att han lagt av med bandyn tränade han inte alls.
– Jag har väl egentligen inte börjat träna ordentligt, jag har tänkt att jag ska, men det har aldrig blivit så. Det är nu med bandyn som jag börjat träna hårdare. Annars har det varit vardagsmotion, gå ut med hunden och spela lite padel.
William Hallberg jublar efter att ha gjort mål för Tellus 2016.
Det var fram till att Nässjö IF kontaktade honom i somras och ville intervjua honom.
– Efter den intervjun snappade Katrineholm upp vad jag sagt där, att "suget alltid funnits där" så de hörde av sig och frågade om jag ville komma och provträna.
Och i slutet av augusti stod William på isen igen. Den 16 september spelade han första träningsmatchen för laget och gjorde två mål.
– Nu tränar jag mer och mer, på slutet har vi bara försökt att få ihop det med träning, jobb och familj.
Flåset finns kanske inte där ännu men William är inte orolig.
– Man är inte lika vältränad som när man lade av, men grunderna sitter där.
På lördag står William på isen när Katrineholm startar säsongen hemma mot Borlänge.
– Jag har inte tänkt så mycket för framtiden. Det har varit pussligt att få ihop allt, men nu fungerar det. Vi får utvärdera allt efteråt, hur det gått och hur jag känner, och sedan ta ett nytt beslut.