Goran Miljevic tränar Nyköpings Baskets herrlag i tre månader.
Torsdagsträningen är i full gång. Laget tränar transitions.
– Det är svårt i början men ju mer vi tränar desto lättar är det. Han är en proffstränare, han hjälper till med spelförståelse, rörelse. Han är en jätteduktig coach, säger Josip Lucic som tillsammans med Oskars Lapsins tränar föreningens första seniorlag.
Så här långt har laget spelat sex matcher i division 2 södra Svealand. Fem har slutat med förlust, men det har varit nära ett par gånger.
– Mot Arvika och mot Motala. Vi behöver fler matcher. Det är första gången i division 2. Vi saknar erfarenhet. Får vi bara ett nytt försök nästa år...ja då ska vi vinna fler matcher, säger Josip Lucic.
Peter Stenius skjuter in att steget från juniorbasket till senior är nästan som att ge sig på en helt ny sport.
Det är där Goran Miljevic kan hjälpa till. Han har tränat topplag över hela världen, senast på Island men innan dess var han två säsonger i Israel (Hapoel Eilat). Han har tränat lag i Tyskland (Karlsruhe), Slovakien (BKM Lucenec) och Saudiarabien (Al Ansar, division 1).
– Jag har tränat lag sedan 1997 så jag har hållit på ett tag, säger han och ler.
Men det är första gången han är i Sverige. Steget togs när han helt plötsligt stod klubblös.
– Han var headcoach på lägret i Serbien jag alltid åker till på sommaren med några lag. Och i somras jobbade vi tillsammans. Han hade inget kontrakt så jag tog hit honom till Kingscup och sa då att han kunde komma hit om han inte fick något lag att jobba med, säger Peter Stenius.
Sagt och gjort. I slutet av september dök Goran upp och han har nu en knapp månad kvar i Nyköping. För den här gången vill säga.
– Vi kan inte betala honom någon proffslön, vi sa att vi skulle kunna betala honom så pass mycket att han kan leva på det och hyra en lägenhet, inte tjäna pengar för att ta hem. Inte de pengarna han kanske är van vid, säger Peter Stenius.
Han påpekar att Nyköping kan vara ett bra skyltfönster om Goran vill ta steget upp i något svenskt elitlag.
Goran Miljevic började tränarkarriären i basketskola och åker nu världen runt och tränar lag.
– Jag är här för sportens skull. För att hjälpa min vän, klubben, dela med mig av min erfarenhet, lära mig något, lära mig kulturen kring basket i Sverige, säger Goran Miljevic som är född i Kroatien, men har serbisk nationalitet.
Hur är det att träna ett lag som spelar i en lägre division än vad du egentligen är van vid?
– Som ung började jag träna barn och ungdomar och nu tränar jag spelare i de högre divisionerna. Men det här är inget steg ned. Det är en process, man ska kunna träna alla. Du är coach och du jobbar med det lag du har framför dig. Du ska göra ditt bästa och coacha på den nivån laget ligger på. Man kan inte copypasta något, nytt land, ny kultur, andra människor som bor här, det är som livet. Basket är livet.
Josip Lucic berättar att Goran alltid lämnar instruktioner på hur träningarna ska se ut.
– Om man tittar på bilden som har skickar till mig på övningarna så är det komplicerat. Man måste se det på planen, då blir det enklare, säger han.
Josip tycker att Goran har lärt laget och honom mycket under den här tiden.
– Det behövs kanske bara lite längre tid, säger han.
Goran själv tycker att laget gjort framsteg.
– Jag jobbar med coacherna så att de kan fortsätta jobba med laget. Jag ger dem erfarenhet, vetskap, allt.
Vad händer när de tre månaderna är slut?
– Vi får göra upp en ny deal då. Vi får se om jag hittar något annat jobb i Sverige eller om jag stannar.