Till en början hade Mikael Stålbrand inte så många unga spelare i träning, nu kommer det mellan åtta till nio stycken regelbundet.
Till en början var det inte så många ungdomar som kom till träningspassen, bara en handfull – nu har Mikael Stålbrand och hans medhjälpare uppemot 15 ungdomar på plats för träningspassen.
– Åtta, nio stycken kommer regelbundet. Vi är fortfarande en blygsam skara men i vår sport är det lilla väldigt stort. Det känns som om vi kommit en bra bit på väg, berättar Mikael.
Han kan stolt berättar att nästan hälften är tjejer också.
Allt började egentligen i Jönåkers Golfklubb. Där drog Mikael och sonen Alexander igång en liknande ungdomssatsning. När Mikael blev pensionär och fick lite mer tid över till annat ville han testa om han inte kunde göra något liknande i BK Brio.
Föreningen erbjuder sedan dess träningspass för alla mellan sju och tolv år. Mikael får hjälp av a-lagsspelarna Zackarias Wirström och Leon Lundell, samt Robert Takacs.
– Vi har fått hjälp av Sisu med inköp av material. Vi sa redan från början att vi ska hålla ungdomsträningen så gratis som möjligt. Bowling är annars en dyr sport att hålla på med så tröskeln får inte vara så hög i början. Som tur är, är bowlare jäkligt generösa. Det är många som delar med sig av sitt gamla uttjänta material till nybörjare.
Mikael berättar att Johan Ekström i klubben har utarbetat ett koncept som kallas strikejakten där man kortar banorna genom att rulla ut en matta. Något som passar de yngsta bowlarna.
– Man börjar sex meter från käglorna. Problemet när man är så här ung är att när man slår ett så pass löst/långsamt slag så hinner bollen skruva ned i rännan innan den når käglorna. Vi använder oss inte av "staket" utan vi vill lära dem sportbowling. Det ska vara på riktigt, säger Mikael Stålbrand.
Han har anmält två lag till SUL (svenska ungdomsligan) i år, ett lag består av ungdomar upp till tolv år – bara tjejer faktiskt – och ett upp till 18.
Mikael Stålbrand
Nu har Mikael belönats av Region Sörmland och den 21 november på länsmuseumet kommer han att få ta emot ett idrottsstipendium för ledare på 10 000 kronor.
– Jag har lovat mina kamrater att vi ska gå ut och äta middag tillsammans. Det är vi värda. Eventuellt blir det en ny boll till. Dags att öka ut arsenalen, säger han med ett skratt.
Kom det som en överraskning?
– Helt klart. Jag var och pensionärshandlade på ICA Maxi när regionfullmäktiges ordförande ringde och berättade det.